Jag är John

Hej jag heter John och jag köper vad jag vill. Precis vad jag vill. Hela tiden. Mest när jag inte behöver. Vare sig det handlar om byxa, telefon, kudde eller strumpa så införskaffas det med en faslig fart. Så snabbt att varken jag eller min ekonomi hänger med... två dagar innan lön; en näve mynt i jackfickan, tomt busskort och minus på kortet. Mina livsvanor gynnar inte mig själv eller min plånkbok. Skulle hemskt gärna vilja säga att det råder hårda tider för en halvtids-knegare men det vore att ljuga. Luras. Tala osanning. Det handlar om att planera inköp och sluta unna mig dyrt kaffe och kläder från Acne. Handlar om att växa upp och inte bara se till att frisyren ligger rätt alla de gånger jag möter min spegelbild. Allt måste ligga rätt. Allt.

Resan till Paris närmar sig med stormsteg. Tiden blåser snabbt fram precis som livsfarligt kall snö blåser längst den långa vägen till busshållplatsen. Jag och Angelica har bestämt oss för att bara ha med oss handbagage, vilket vi ansett räcka för vår lilla weekend. Problem numero ono är följande: mått på väska. Alla mina väskor går bort förutom en grymt sliten laptopväska från Fred Perry och min rugby bag från Ralph Louren. Ingen av dessa är godkända från min egen sida, kräsen och idiot som jag är. Så jag letar runt efter en ny i skrivandes stund! Dessa är starka kandidater:

Fred Perry

 

 

 

SMHI hänvisar oss dödliga att stanna inomhus, så pass mycket snöar det. Jag är fullt medveten om att jag bor i Norrland, men det här är lite väl drygt. Det drygaste av allt är att jag har glömt mina handskar på jobbet... vilket resulterar i att mina händer kommer vara utom räddning idag. De kommer att skrämma bort kunder,  kalla röd-fnasiga fingrar som de kommer att bli efter många steg i snöstorm.
Nu vill jag inget annat än att ha vår. Inte sommar. Än är jag inte redo för sommar tjugohundratio, det finns så mycket som måste göras innan dess. Ting som ska inhandlas, betalas och förverkligas. Just nu så vill jag mest av allt slippa behöva klä mig för Sibirisk vinter, lämna stickad mössa, halsduk och grova skor hemma. Undanstoppade för minst ett halvår fram över. På tal om handskar och vår så passar just våren mig som den bäst skräddarsydda handske. Torra grusiga gator och en sol som är tillräckligt varm för att, bara ibland, ha jackan uppknäppt. Tygskor som inte blir genomblöta, såvida mina fötter inte snavar i någon smutsig vattenpöl. Så pass ljusa dagar att solglasögon i roliga färger kan användas. Vår vore något, det vore något igår, idag och i helgen. Som jag längtar.

I sommar tar jag roliga, knäppa, fula och fantastiska färger på större allvar än någonsin. Tänker stå och flåsa vid butikerna tills de börjar sälja korta sommriga shorts. Till dem tänker jag endast bära låga sneakers i tyg. Inget annat hela sommaren lång. Detta ser jag fram emot.

Fy fan vilken bra musiksmak jag har. Det är ta mig tusan helt sjukt. Vilken jävla kille! Jag vill att ni alla underkastar er mig. NED PÅ KNÄ!
(eller i alla fall för Wakey!Wakey!)

 

 

 

Ikväll var jag med Angelica på bio dagen i ära. Vi såg Valentines Day. Det finns mycket att säga om filmen, som om alla filmer. Kort och gott så var det ett hej dundrandes gäng på rolllistan, en hel drös med spännande trådar som inte riktigt knöts ihop som jag ville och sist men inte minst så var Mc Dreamy bad boy vilket var en förunderlig syn. Jag känner att jag är en usel filmkritiker, men måste ge den betyget; bra/dålig, (50/50), sådär, okej, grym, kass, rolig, seg... mest bra i alla fall. Sällskapet gjorde kvällen såklart, minus de gråtande flickorna brevid oss. Inte för att de ingick i sällskapet men ändå.

Dassiga tulpaner istället för en lägenhet indredd kärleksfulla rosor och mysigt tindrande ljus. Kebabpizza istället för dyra ostron och gott rosa bubbel... men vad gör det när vi har varandra. Det är inte mycket som rör mig i ryggen så länge jag har dig. Så länge jag har dig Angelica Dilén.

 

 

Mina matvanor har aldrig riktigt varit nåt material för ICA-Kuriren, inte heller har de varit nyttiga för varken mig eller mina nära. Pizzor (alltid med bea), McDonalds, Findus frysmat, färdiga sallader med för mycket dressing och kebab med strips... listan är lång. Nästan helt utan ände. Framför allt är den flottig och onyttig. Fast egentligen bryr jag mig inte så mycket som jag borde om vad som är nyttigt och inte. Det som smärtar mest är förstås att allt detta alldeles för goda kostar. Jag är ju inte direkt gjord av pengar, även om jag så hemskt skulle vilja ha Selma Lagerlöf i min handflata.
Men nya tider ligger för mina fötter. Eller rättare sagt för min mun och mage. Numera (läs i helgen) så har det lagats en hel del mat hemma här i köket. Inte för att det har lagats något extremt hälsosamt sådär, men ändå. Bara grejen att jag faktiskt tagit mig till ICA Maxi är ju ett stort steg mot ett bättre, billigare och nyttigare liv. Nu behöver jag bara se till att fortsätta stega i rätt riktning. F-a-n-t-a-s-t-i-s-k-t.

Dramabägaren är full long time ago.

Nu ska jag kolla på Lost.

Helgen har gått snabbt och varit händelserik. Den har gått så snabbt att jag knappt hunnit gått på toaletten i lugn och ro eller suttigt vid den högljudda datorn för den delen heller. I korta drag så såg min helg ut följande: mycket skratt och kramar med Angelica. En hel del snygga pjucks blev sålda. En back öl, lika många cider plus tre liter vin försvann spårlöst. En dimma av sång, dans och tequila skjölde över mig (och mina vänner, över vissa mer än andra). En alldeles för kort vistelse på krogen, ändå gick där pengar som liv i Haiti. Det har ätits förvånandsvärt mycket hemlagat och disk har försvunnit med en ovanlig hast för en gångs skull. Sist men inte minst så gick den där blåsta brunetten i Paradise Hotel och vann hela skiten.
Till och från har livet sett ljusare ut för varje ledig dag som gått, för min del. För andras tvärtom. En av mina närmaste fick åka hem med sorgsen blick och planer på att döda hela världen. Det suger - för hans del. För min del, det gör ont att se människor lida. Det gäller att försöka se vad som är bra och vad som är dåligt, fokusera det som är bra. För min vän är riktigt bra och förtjänar inget annat. Med det sagt så tänker jag nöta lite mera "fäjjan" sedan somna i en säng som kommer vara på tok för ensam.