Jag är John

Det är inte som att jag skryter, det gör jag aldrig. Inte medvetet i alla fall. Men jag har lite sådär smått svårt att släppa att jag faktiskt sålde skor till Idol-Alice idag. Detta är en karamel jag kommer kunna suga länge på.

 Att det just var denna föredetta Idol-deltagare är ju inte grejen. Det är just att det är en kändis. Jag hade varit lika pirrig om det varit Kungen. Eller, kanske lite pirrigare om det var den sistnämde, men ändå. Det blir en sån stor sak av det, fast det egentligen inte alls är speciellt. Det hela gick hur vanligt som helst till. Hon klev in, kikade runt, testade olika stövlar. Till min besvikelse frågade hon inte om hjälp. Hittade ett par till slut, gick fram till kassan och stod i kö som alla andra. Människor i butiken viskade och pekade i smyg, mest yngre förstås. Men jag tror ändå att även att den äldsta skrumpna damen hade koll på att det befann sig en kändis i butiken. Jag minns ögonblicket i detalj;

Alice stod och trampade lite sådär otåligt i kön, precis som vem som helst. Fast stampandet var ändå inte ilsket, det skulle Alice aldrig göra, hon är alldeles för snäll och glad för det. När hon kommer fram så skiner plötsligt solen utomhus och det är inte längre suset  av stress som sjuder i mina öron utan det är fågelkvitter och ett lugn. Jag och Alice blir plötsligt ensamma. Det finns absolut inget annat i hela världen förutom hon, jag, disken och ett par stövlar. Jag önskar jag kunde frysa det ögonblicket. Spara det. Förvara det i frysen, så det aldrig smälter och försvinner. Ta fram det ibland och fyllas med hopp och glädje. Är det något den här Alice har är förutom en fantastisk röst så är det en otrolig utstrålning, man blir glad bara av att vara i närheten av henne. Den lilla konversation vi hade var charmig, sådär charmig att man blir lite förälskad. Det värsta är att när jag tänker tillbaka på vår stund tillsammans så inser jag hur mycket jag åtrår hennes röst, den är så hes och het. Het som som alldeles för varmt tevatten. Det charmar mig, jag faller. Hon är inte så kort som hon ser ut på tv. Hon är inte heller lång, men hon är vacker. Vacker som få. Jag faller. Faller och landar mycket troligt alldeles för hårt.