Jag är John

Nej, jag syftar inte på butik nummer 172 i Valbo Köpcentrum. Den har redan en ägare och en chef. Där är jag bara en dödlig anställd. Så pass dödlig att jag har inte har ett knyst att säga till om vad för härliga pjucks som ska pryda såväl vår butik som vårt lager. Inte heller hyser jag någon som helst makt över hurvida exponeringen ska se ut. Det är lite hårt, hårt som i en tråkigt hård sten. Ellet nåt.
Men inte klagar jag för det. För när jag komme hem såhar jag Sveriges minsta Scorett i min egen hall. Här finns skohorn, skovårdsprodukter, massor av roliga strumpor att testa med, något bekvämt att sitta på och en stor spegel. Här är jag chef. Här bestämmer jag precis i detalj vilka skor som är välkomna till butiken, även lagerplats och antal. Dock är alla skor redan undanlagda, så tyvärr är försäljning inte aktuell i dagsläget. Men som plånboken ser ut efter den här månades inköp är det inte långt borta. Det snart lika nära som min egen nästipp att jag kränger iväg mina egna skor. Min enda lagerhylla, som även fungerar som hatthylla, är proppfull till taket.

Vem försöker jag lura, inte tänker jag sälja min ögonstenar. Aldrig. Utan skorna har jag ju bara en hall. Inte längre en egen butik att bossa över. Så glöm det där med försäljning, vet inte vad för tankar som nyss flög igenom mitt huvud.