Jag är John

Nysningar kan komma precis när som helst, oftast kommer de när det passar mig, när ingen direkt lägger märke till dem. Även fast jag är en av de som ger ifrån mig ett relativt högt ljud när jag kastar iväg baciller, snor, saliv, slem och vad det nu är man blåser ut med all världens kraft. Rätt ofta, eller nästan alltid, så får man någon så när förvarning innan nysningen sker. För mig så är det ett nästan omärkbart kliande som för sig i hals och innan för näsbenet - typ. Förvarningens längd är hemskt olika, ibland bara någon sekund, andra gånger flera sekunder och kors i taket så är det faktiskt falskt alarm ibland.
Men med eller utan förvarning så är, i alla fall jag, livrädd för att nysa hemma hos någon annan eller ännu värre på någon annan - speciellt när nysningen går så långt att man verkligen kastar ur sig något synbart. En matsked slem till exempel. Få saker är så vidriga, få saker är så fruktansvärt pinsamma.

Jag menar; om jag hälsar på en bekant på stan och precis när vi skakar händer så kommer en nysning utan dess like helt utan förvarning; *AATJOO!!*. Jag hinner inte vrida bort mitt huvud och det gör inte heller den man som jag så vänligt håller fast i ett järngrepp. Efter att ekot har lagt sig, så öppnar jag ögonen och ser hur personen framför mig kniper ihop hela ansiktet, och mitt imellan ögonen ligger en kletig klick grönt gägg. Personen släpper min hand, torkar av sig på jackärmen och vi säger inte ett ord till varandra.

Jag tror inte man kan rädda en sån här situation, inte ens med något roligt skämt, det hela går liksom inte att ta med en klackspark. Jag tänker inte säga om detta har hänt i verkligheten eller inte, men tänk er vad pinsamt att nysa på någon annan.