Jag är John

Jag har klagat och gnällt i dagar, veckor och nästan månader över att inte ha haft något fungerande internet. TIll en början drev det mig till vansinne, jag rev mitt hår och grät floder över att min webbläsare endast visade "sidan kan inte visas". I nedstämdhet gick jag från att vara en riktigt facebook-torsk till att vara en omodern och framför allt en omodern ung slashas.

Men till just igår så vart jag ett nytt jag. En allvetande, ny, vaniljdoftande och framför allt allvetande ung man. BANG!
Eller så gick jag tillbaka till mitt krumpna jag, lite sådär för solariebränd, skäggstubb som är någon dag för långt och håret slarvigt bakom öronen - fast ändå rätt nöjd med mig själv. Bara att välja. Hur som helst så har jag internet nu igen. Och min webbläsare visar för det mesta facebook och olika bloggar. Det finns så otroligt mycket att ta igen.

Trots att jag har ett fönster ut mot precis hela världen och oändligt många sidor att fördriva min tid med, så kommer knappt på något att surfa iväg på, när mina ögon är trötta på att läsa rader om folks liv jag egentligen bara är avundsjuk på. Det känns inte helt okej, att ändå få tillbaka något man efterlängtat så, och när jag nu har det i min hand, eller rättare sagt nedaför mina knapprande fingrar och framför mina sprängda ögon så finner jag inget nöje av det. Är det så att mitt behov av det trappats av? Klarar jag mig utan internet numera. Är det sant. Häftigt.

Eller vem försöker jag lura, jag har redan kollat facebook säkert redan tio gånger sen jag skrev ordet häftigt.