Jag är John

Jag och Angelica for till Uppsala över dagen, shoppade loss som tokar. Fast ändå inte. Men lite.
Hittade alldeles för mycket, så mycket så att jag nästan på allvar överväger att till alla shoppings-sugna dagar lägga de där nästan tvåhundra kronorna på rese dit och hem för en heldag. Billigt, enkelt och bekvämt - tågresan alltså. Tyvärr blir vistelsen där med all säkerhet betydligt mer exklusiv... det är en pytte-ytte-liten minatyr av Stockholm, i butiksfråga alltså. En liten skvätt av allt. Då menar jag verkligen små skvättar, litet MONKI, litet Åhléns och annat nätt. Minatyr fast med det mesta för mina behov. Det enda minus jag kan ge hela resan var att någon vidare secondhand-shopping inte sprang på min blick. Förstås även ett minus för kylan, men det hör inte till denan hyllning.

Jag tänker inleda det nya året med att börja gå ut mer i den vackra staden Gävle. Staden har inte bara fina kåkar, två våningar Mc Donalds och en massa trevliga människor. Stället har nämligen har ett par för många roliga uteställen, så länge min ringa unga ålder beviljas, som alla kissar mörkt morgon-urin över alla Sandvikens krogar. Samt det absolut viktigaste; en snygg lägenhet med min broders namn på. Öl ska hävas, räcken bräckas och pantrar själpas.

Mina läsare ökar likt min nervositet. Nej, inte riktigt lika mycket. Mina läsare ökar minimalt men min nervositet blir allt mer omfattande. Nervös över att jag är inne på fel spår gällande arbete, boende och umgänge. Vill jag verkligen sälja skor i ett köpcentrum då jag egentligen inte alls tycker om att vistas i köpcentrum. Bo i en stad (läs håla) som jag tycker mindre och mindre om för varje måndag som går. Umgås med fel personer respektive rätt i fel tid i mitt liv. Som vanligt så vet jag ingenting. Det gör jag väldigt sällan, nästan aldrig.
En god vän som jag träffar alldeles för sällan, på grund av en väldig massa landmassa mellan oss, sa att jag borde rycka upp mig. Sluta skriva massa strunt och bete mig som om jag vore olycklig då jag egentligen har så himla mycket som andra inte har. Det är ord som värmde, de värmer än. Ord som får ovanämnda tankar att gå upp i rök. På tal om rök så har tjugohundranio nästan fått mig att börja röka på riktigt, det är jävligt onödigt, jag går ju trots allt i mina föräldrars trygga fotspår så. Men nog om det. Tjugohundranio fick mig att bli mörk inombords. Gav mig ögon som tittar snett på oskyldiga människor och ett hjärnverk som endast målar upp de värsta tänkbara scenarion av precis allt. Men jag har mina skäl och om jag ändå kunde skulle jag kasta dem alla i elden, men jag är inte människa nog att elda upp familj, vänner och ögonblick. Precis som jag inte är människa nog att knyta mina nävar och låta huvuden rulla. Om det är något jag är människa nog till så är det att tänka saker och ting, men tankar skadar ingen. Ingen förutom mig själv.
Med andra ord så var året som nu går mot sitt slut överlag inte mitt år. Jag skulle hemskt gärna vilja träffa den som helhjärtat kan säga att året var hans eller hennes. Låta denne berätta hemligheten till ett år utan skit i såväl själen som under naglarna.

Om jag skulle rycka upp mig och ta till mig fina ord så skulle jag säga min spegelbild följande; först och främst så finns det ingen som har ett år utan dystra fläckar. Inte heller är det alla som bor i en skitsnygg lägenhet så centralt som det möjligt går i det samhälle där du till stor del har växt upp. Du har nästan tre olika jobb, de flesta du känner har inte ens ett. Din familj är fantastisk. Du har för tillfället vänner du med största säkerhet kommer att ha kontakt med för resten av ditt liv och personen du för ett par timmar sedan kysste smakade inte bara godis utan är en fantastisk människa som du inte vill vara utan.

Jag väljer att rycka upp mig. På en gång...
... trots svaga armar så dinglar jag just nu med fötterna ovanför marken och välkomnar tjugohundratio med stor förväntan.

När jag är som bäst på att inte göra någonting så kollar jag på kläder över nätet eller i senaste numret av KING. Oftast över nätet eftersom jag är lite för snål för att köpa tidningen plus att det såklart uppdateras på nätet hela tiden. Det handlar om att drömma och förstås hitta inspiration. Det är grymt roligt och intressant. Det enda som saknas är de där miljonerna på mitt konto.
Det svenska företaget tjallamalla är helt fantastiskt duktiga på att köpa in varor, de väljer med omsorg och ett stilsäkert tänkande - tror jag. Deras val av plagg går hand i hand med mina egna synpunkter på typer av skjortor och vilka galna färger byxor ska gå i. CHECK IT OUT!

Sitter kvällen till ära och lyssnar sönder den nysläppta plattan från Calle Kristiansson, tvåa i Idol 2009. Riktigt bra med bara covers och inte massa skit som någon "nobody-låtskrivare" har diktar ihop. Känns bra! Låter bra!

Ikväll är jag uppbokad. Hela kvällen och natten täcks av datortid. Den har saknat mig i ett par dagar och jag har saknat den.

Tiger min vän. Du är ute på djupt vatten. Hela världen har sina ögon på dig. Om jag vore du så skulle jag gömma mig för alla nyfikna gamla kärringar som läser om dina hemska bravader i världens alla salonger.

Nedan följer två förälskelser. Först ett par riktigt sådär svinigt snygga skor från PRADA, finns secondhand. För det första så har jag tillräckligt med skor, med råge. Plus att de säkert inte kommer att passa. Fast om de passar så äger jag de snyggaste skorna i Gästrikland. Efter det en liten, men inte för liten, plånbok från Acne i brunt skinn. En plånbok är något jag verkligen behöver. Men jag vill ha båda. Beställer jag den ena så måste jag ha den andre. Livet är bra surt.

Stövlar/boots från PRADA.

 

 

Jag minns inte ens vad jag gjorde i helgen. Var jag nykter? Eller vad jag så packad att jag inte ens minns det? Båda har ju hänt förut, en av dem lite för ofta. Jag söker efter spår från en spårad helg. Studerar kontoutdrag efter summor som går hand i hand med priset för Rosa Pantrar och billig öl. Snokar igenom precis hela facebook efter någon status jag kommenterat eller gillat, något evenemang jag deltagit i. Luktar på skjortor och byxor efter rök och stök... resultatet förblir nada. Det finns pengar kvar, de mesta av mina kläder är rena och facebook var hemskt oskyldigt för en gångs skull. Ändå känner jag mig lite omtöcknad. Sådär tung i huvudet som om jag brukar må efter en hujävla rolig kväll i festens tecken. Det känns konstigt. Om det är för att jag har sovit hemskt bra i helgen och timmarna blivit, till skillnad mot det normala, många så dör jag. Upphör leva om det är såhär trött och sliten man ska känna sig efter en helg spenderad med en kudde under huvudet och två pulsar i en och samma säng.
Den här helgen är puts väck! Det skrämmer mig, samtidigt som det ger mig ett gott samvete - och ett leende på läpparna över att några av mina kuddar doftar väldigt gott.

Det skulle vara så himla fint att kasta in en julig trudelutt här, men jag lyssnar till "julen är här" hela dagarna och spyr snart på Tommy Körberg.

Jag är en stressad människa. Oftast. Det är alltid ett himla skyndande iväg till en massa saker. Nästan alltid är det jobb som står på schemat. En dag av jobb på Scorett, eller på Sandegårds för den delen, består nästan bara av stress. Snabb dusch med för lite skrubb och för få lugna strålar, för liten frukost eller ingen alls och nästan alltid så blir det att borsta tänder och hårfix får ske på jobbet. Sen för att inte tala om så äter jag nästan alltid på stående fot, med en kund i höger öra och en leverans av varor i vänster. Dock är det ju lite lugnare på den sistnämnda arbetsplatsten, men det är ju helt pårgrund av läget. Inte bara läget så är det helt olika typer av butiker. Även om vi säkert har tiodubbelt så många kunder på Scorett en dag som på Sandegårds så är det inte lugna gatan i den fina lilla klädbutiken - tvärtom. Framför allt så kommer det vara stressigt, nästan som i Valbo under en helg nu på Sandegårds på tisdag. Vi ska tydligen vara fyra personer hela dagen. Jag är livrädd för att tempot och stressen kommer att trappas upp något enormt mot mina tidigare pass där. Skulle vilja säga att jag tycker det är roligt med mycket folk, men eftersom vi ska vara så många i personalen så måste det vara något STORT på gång. Så jag förblir rädd och inte det minsta road. Det enda jag glädjs åt är att jag får bära kavaj och putsa skorna lite extra. Det är roligt, i alla fall ibland.

Mina nära och kära, vänner och ovänner, samt alla kunder jag möter är så oherhört stressade över julhandeln.  Det ska slås in paket hit och dit och paniken över att råka tappa bort en av alla de önskelistor alla mammor bär med sig är livsfarlig. Jag känner inte av någon stress alls just nu. Det är konstigt och fel, helt fel med tanke på att det egentligen är jävligt stressigt nu. Har inte köpt en enda julklapp ännu. Det är inget jag är stolt över, men det är nämligen så att kulorna inte ramlar in förens på onsdag. Så onsdag blir min shoppingdag. Det är då jag hittar alla de här halvdanna presenterna valda i stress och helt utan tanke. En för liten skjorta åt bror, bara en vänstersko till mor och en kinesisk ordbok åt min far som är i Japan. Ungefär så kommer mina klappar att bli - tur att det är tanken som räknas!

Fan vad folk dör i år. Läste för en liten stund sedan att skådespelerskan Brittany Murphy har dött. Hade någon frågat mig för en vecka sedan vem denna kvinna var och vad hon var känd för hade ett tomt ansikte uppenbarats framför mig. Ikväll minns jag plötsligt alla hennes filmer. Inte nog med att kungen "the king of pop" Michael Jackson ramlade av pinnen i juni så gick ju även Patrick Swayze och dog. Det är tråkigt. Himla tråkigt att det aldrig kommer göras en uppföljare på 8-mile, låtar av Jackson kommer aldrig mer att produceras och aldrig mer får vi skåda smutsiga danssteg.
Det är lika tråkigt som att börja den årliga nyårskrönikan med död. Inte nog med att att de första raderna handlar om det sorgligaste som finns så nyttjar jag svordomar. Jävlar vad onödigt.

Jag har suttigt länge med dessa rader, i stort sätt hela kvällen. Givetvis inte helt aktivt, men ändå. Men jag blir inte nöjd. Det är en känsla som jag tycker speglar det år som gått. Jag har inte blivit helt nöjd med något. Det har varit vädligt mycket besvikelse, men också såklart en hel del höjdpunkter. Bitter och dyster som jag är innerst inne, är det som vanligt svårt att se genom allt grått och tråkigt. Inte heller har jag mycket över till ovanämnda kändisar. Precis som jag inte har så mycket över för många av de människor jag känner numera. Har inte lika mycket kärlek kvar att dela med mig av. För att inte tala om, så har mina öron har ramlat av mer än en gång tjugohundra nio då de fått hört saker som upprört samdtidigt som de kapitulerat över saker de inte trott på. Så har inte så mycket kvar av dem att dela med mig av heller. Sen har det hänt några gånger för många att hakan nästan fallit till marken. Som tur är så är jag alldeles för fåfäng för att synas utan haka, har varit noga med att tagit upp den varje gång då bra som dåliga ting har träffat mig rakt i ansiktet. Detta året har inte bara gjort mig dyster utan även snål... men till skillnad från ovanämnda kändisar så jag framför allt livet i behåll och även min manliga stjärthaka.

 

Facebook slutar aldrig förvåna mig! Nu alldeles nyss har någon "gjort något" i min logg. Vadå gjort? Har denne fifflat om med mina statusar månntro? Jag vågar inte kolla vad denne har "gjort", hade det varit ett enkelt inlägg eller en kommentar så visst. Men inte när det har "gjorts" något, det är bara läskigt...

 

 

Vaknade av att klockan skrek ut sina hemska toner imorse, varken min kropp eller mitt sinne ville röra på sig. Efter ett par minuters gråt över att inte få ligga kvar i den varma sängen så tog jag mig upp. Slog på duschen och satte en stekpanna på låg värme. Slog på datorn, kikade lite på schemat över jul... såg att jag inte alls började tio idag utan att mitt pass börjar klockan två. Blev arg över att ha gått upp i onödan, stängde av duschen, vred av plattan och stängde ned datorn. Lade mig ner glad över att få sova några timmar till.
Det var en bra början på dagen, dock blev den sämre när jag fick post. Inte nog med att lönspecifikationen var en stor besvikelse så var reklamen helt värdelös. Blä.

Jag tror jag behöver knyta på mig en rolig fluga idag om jag ska orka dagen! Det är ju ändå helg och allt!

Ha en bra dag!

Det var många år sedan jag bakade pepparkakor. Det är ju sådär barnsligt roligt. Jag skulle kunna göra det varje dag för resten av mitt liv. Framför allt så är det ju gott, degen är ju bland det godaste som finns. Min mage skulle nog dock säga ifrån om jag skulle äta lika mycket deg som idag varje dag för resten av livet. Måste tänka på magen, det är viktigt! Fast i bakandets hetta så finns det ingen spärr på ätandet.

 

Eftersom Angelica bor i Uppsala i veckorna och ända till dagen innan Julafton så bakade jag en liten Angelica att umgås med så länge. Jag måste bara gör mitt bästa för att inte äta upp henne. Tycker det är träffande likt!

Jag är strandsatt ute i skogen hos mamma och syster över natten. Strandsatt känns som helt fel ord, med tanke på att jag for hit helt frivilligt samt att ord som innehåller sol, sand eller strand känns så fel det kan bli med tanke på allt vitt utanför fönstret. Trots svårigheter att slita sig från "stan" med buller, stök och full täckning på mobilen så trivs jag hemskt bra här. I alla fall i ett par dagar, men inte mera. Då blir längtan alldeles för stark efter närheten till vänner, butiker, god pizza och kaffe för stark. Bara en sån sak som att Spotify inte fungerar här ute på grund av att det trådlösta bredbandet är för kasst får mig att klottra könsord i taket.
Ikväll har jag tittat på film med Viktor, Erik och syster. Ätit god mat och nästan bakat pepparkakor. Nu är det hög tid att sova innan jag skriver en hel jävla novell här i bloggen. Jag är uttråkad till tusen men fylld med ofantligt många kluriga ting att skriva om... novellen får bli en annan dag och tacka gudarna för att min syster har så mycket musik på sin dator. Godnatt!

Var nyss ut för första gången idag. Pratade lite strunt inne på Sandegårds, känner mig grymt taggad att jobba där till helgen. Precis allt vi säljer kommer att vara presenter, vilket betyder en jävla massa inslagningar. Jag är dålig på att slå in paket, riktigt dålig! Så vi får se hur det går. Vet inte vad jag ska säga om all snö, mer än att outfiten från igår då jag väntade på bussen var helt jävla fel för detta väder.

Trasiga jeans, vita sneakers och utan handskar. Helt jävla fel.

 

Nu är jag tillbaka från min magiskt underbara resa som tagit upp all min tid från att skriva rader här. Eller inte. Jag har faktiskt satt mig vid datorn "på riktigt" för första gången på flera dagar. Med "på riktigt" menar jag att jag i lugn och ro får kasta mig ut i den värld som jag tycker så hemskt mycket om. En värld med fantastiska destinationer som facebook, pappabloggen på aftonbladet och så många andra intressanta bloggar, stora som små, kända som okända. Jag är en mycket flitig resenär i denna värld. Oftast lite för flitig, vilket resulterar i trötta ögon och trögt tänkande.
Ta bara det här inlägget som ett exempel, jag började skriva dessa ointressanta rader vid klockan elva! Fantastiskt vad saker jag hunnit snokat och läst om människor. Jag känner mig något sånär uppdaterad, det skulle kunna bli några timmar till så att det hinner bli mörkt ute och min mage har kapitulerat av hunger, men snart vaknar min snarkande vän i vardagsrummet så då måste jag vara lite social.

Idag är jag ledig och lovar att skriva en novell lite senare om en grymt rolig, men slitsam, helg!

Pang i bygget! Nu är Viktor påväg hit med en platta kalla och ett partyhumör på topp. Vi får se vart detta slutar. Det blir lite förkepa först sedan ut på häftiga Kharma Lounge (höhö). Det kommer säkert bli great, så länge jag inte häller i mig alla mina elva öl. Det värsta är att det inte bara är min vapenbroders sug på krök och för många öl som står i riskzonen för en hemskt trött morgondag - det är även tequila-kväll på Kharma denna afton. Jag måste hålla mig i skinnet, samt hålla mig borta från fanskapet till sprit som alltid är så hemskt rolig med en citron i vänster nävle.

Godkväll!

Snart fyller jag min skrangliga tvättställnings med rena sockor, kalsonger, byxor och ett gäng skjortor. Inför helgens äventyr är minst en vit skjorta ett måste. Plus en juligt röd fluga i sammet. Då kan jag sova lungt om nätterna och dricka lite för mycket av det goda på lördag. I väntan på att maskinerna med tvätt ska bli klara gör jag något hemskt onödigt! Läs med stort intresse följande rader;

Du heter: John Edvard Larsson

Smeknamn: Har redan ett kort namn, men det händer att någon säger Jonte.

Låt som du när du är ledsen sörjer till: Alldeles för många. Depp-musik är bäst!

Vad tror folk om dig: Konstig, fåfäng prick, men förhoppningsvis trevlig.

Stämmer det: Hyffsat, ja.

Vad får du oftast komplimanger för: Min skäggväxt konstigt nog! Bra säljare

Vad säger du för att imponera på någon: Behöver inte säga något HÖHÖ

Hur imponerar man på dig: Rätt kläder, var spontan och framför allt glad. Förlora mot mig i armbrytning.

Brukar du skratta för dig själv: Ja.

Vad står det i ditt senast inkomna SMS: "Bokat än? :)"

Var bor du: Sandviken

Trivs du där: Ja, men det händer att jag frågar mig själv "vad fan gör jag här?"

Äger du några Converse: 3 par.

Brukar du bli för full: Ibland!

Är du allergisk mot något: Väckarklockor.

Har du haft sex idag: Nej.

Nästa mål i ditt liv: Göra riktigt minnesvärd resa. Göra klart i lägenheten.

Hur svarar du i mobilen: (till alex) "Yo bitch what's up?" (till världen) "Hallå det är John"

Vem ringde du senast: Viktor Orädd

Vad sa den du senast pratade med i telefon: "Kollar på 2012"

Antal timmar sömn i natt: under 5 någonting.

Sov du ensam: Ja.

Brukar du komma i tid: Nej verkligen inte.

När mår du bra: På mätt mage och ett huvud tomt på tankar.

När blev du fotad senast: I helgen som var, förkepa.

Hur känner du dig nu: Kluven, fundersam och alldeles för pigg med tanke på vad klockan är.

Vanligast färg på dina kläder: Tror det går åt rött faktiskt.

Vad tycker du om fötter: Det finns vackrare delar på kroppen helt klart.

Vad saknar du: Pappa + en rad personer och väldigt mycket annat.

Hade du en bra kväll igår: Sure!

Favoritdryck på morgonen: Juice!

Rakar du benen: Nej.

När brukar du oftast gå och lägga dig: 00-04

Är du blyg: Vill tro att jag inte är det. Säger nej på den.

Sysslar du med någon idrott: Inte längre.

Vill du hellre ha mail än brev: Riktig post är alltid roligt, dock suger det att svara på i sådan form.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Ja.

Har du spytt offentligt: Ja men det var nog ett par år sedan.

Är du nöjd med ditt liv: Här borde jag säga ja.

Är du bortskämd: Ja det är jag väl. Glad för det!

Vad gör du i morgon: Säljer skor på Gästriklands nästa skobutik sen får vi se!

Vad är det värsta du vet: Kan inte bestämma mig. Diska glas, lagerdörren på jobbet och att vara utan pengar.

Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka: För mycket för mitt eget bästa.

Vilken kändis tycker du är en bra förebild: Det ska väl vara typ Prinsessan Viktoria minus hennes haka?

Vad längtar du till: Sol. Sol för i helvete.

Har du bra vänner och äkta vänskap: Ja det tycker jag verkligen.

Vad använder du för shampoo: Något Nivea som är bra för slitet hår.

Vad är det finaste du fått: Min hund.

Hur gammal är du: för ung för min smak.

Du samlar på: Disk.

Gröna eller röda äpplen: Är det skillnad?

Vem ringer du när du är arg/ledsen: Adam, Viktor eller Alex.

Gillar du golf: Hela konceptet att glida runt i dyra kläder och dricka dyr alkohol - ja. Men själva sporten - nej.

Vilken tid gick du upp idag: 11.30

Har du sovit i den egen säng i natt: Ja.

Har du strumpor på dig nu: Nej.

Är det okej att gråta: Ja verkligen.

När grät du senast: Igår.

Vad skulle du göra om du vann en miljon: Slösa bort varenda krona på resor och kläder.

Bär du glasögon eller linser: Ja men bara för syns skull.

Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder: Man får vad man betalar för. Oftast.

När går du upp ur sängen en helgmorgon: Helst efter klockan 12, men det brukar bli tidigt pga jobb.

Vill du gifta dig: Ja, men inte nu.

Vill du ha barn: Med rätt person i rätt tid i livet.

Solar du ofta: Jag vill säga att jag gör det, tycker inte att solariumet räknas.

Är du bra på att laga mat: Nej.

Är du flygrädd: Nej.

Hur vig är du: Som ett spätt.

Är du musikalisk: Tyvärr inte.

Vad dricker du helst när du är törstig: Coca-cola.

Tror du på ett liv efter döden: Nej.

Tycker du om sushi: Ja det är riktigt gott!

Vad äter du helst när du ser på film: Chips och dipp.

Bor dina föräldrar tillsammans: Nej.

Har du tandläkarskräck: Nej, men det är jävligt obehagligt.

Har du någon gång gråtit dig till sömns: Det har hänt.

Senaste låten du hörde: Foo Fighters - All my life

 

 

Naket och intimt kan slänga sig i väggen. Inget går upp mot en frukostbuffé. Bara att tänka, skriva eller säga ordet får mig vibrera på ett olustigt sätt. Jag vill inte säga att jag blir upphetsad för det vore bara jävligt konstigt. Snudd på äckligt. Strunt samma. Framför mig ser jag plåtar med äggröra, gigantiska skålar fyllda med krispigt bacon. Juice i alla tänkbara smaker, med eller utan fruktkött. Helst med, om ni frågar mig. Helst allt om ni frågar mig; ägg, bacon, pannkakor, grönsaker, sirap, chockladkräm, frukt, jordnötssmör, färskt bröd, rostat bröd, toast, fil, yogurt med stora bär, nymalet kaffe i alla olika former... och så mycket mer. Idag kunde jag ätit allt detta och säkerligen mer ändå tillsammans med min vän Kristian. Men inte. Jag valde att strunta i hans tvåhundra samtal och sova en timme extra.
Det känns som jag gått miste om något magiskt.

En resa skulle göra mig så himla gott. Tror jag. Samtidigt som jag inte är killen som ligger och pressar på stranden, eller vad man nu gör där. Jag är mer killen som har på mig gröna korta shorts och en långärmad skjorta med uppkavlade ärmar, dricker en två för många billiga öl. Bärandes alldeles för färglada solglasögon med en cigg i munnen. Jag går runt och blir besviken på shoppingen, muttrar något i stil med att det nog är bättre hemma i Sverige ändå. 

Om det nu finns en grej, eller en sak, så är den att det inte är bättre i Sverige, inte alls. Inte just nu när solens närvaro i november går att räkna i timmar och vatten och smuts klär torg och gator istället för snö. Jag tjatar om att jag vill bort. Iväg och inte titta tillbaka på ungefär en vecka. Ska jag fly så blir det till solen. Det är väl inte helt omöjligt att det blir ett dopp och lite sånt där pressande. Risken är att allt detta bara är tillfälligt trams. Om jag känner mig själv kommer jag aldrig att kunna spara ihop pengar nog för att fly landet. Det finns för mycket att slänga slantar på, som fler par skor, söta drinkar och färdiglagad mat. Måste hitta mig en stor spargris. En riktig mördar-spargris som hugger efter mig då jag försöker ta pengar till att handla den där fina skjortan på Sandegårds.
En annan sak är att jag så sällan letat efter resor att jag inte vet vilken hemsida jag ska börja mitt sökande, vilket resemål, vikt på bagage och om jag får dricka något starkt på planet dit. Det finns mycket som står i vägen. Fast egentligen inte. Jag måste ut på gris-jakt till att börja med.

 

Noll motivation! Vart finns den? Jag har letat överallt. Den ligger inte i tvättkorgen, för den är full. Proppad till bristningsgränsen med plagg som borde varit rena för, låt oss säga, tre veckor sedan kanske. Bristen på plagg har gått så långt att jag imorgon får ta på mig udda strumpor, denna gång inte med avsikt. Motivationen ligger inte heller i kylen, där finns nästan ingenting. Jag har ingen motivation med mig själv. Får dåligt samvete att ens klaga. Stonk och stön över för många timmar arbetade och för få lediga, medans människor i min omgivning klagar på att de är näst intill helt utan de förstnämda. Det gäller att ta sig i kragen så att fötterna dinglar ovan marken, ruska ordentligt och sedan släppa. Falla ner och slå sig blå. Då istället för att strö salt i såren med djupa tankar, dyster musik och gamla fimpar, borde jag slicka mina sår och tvätta. Klä mig i hela färgsprakande par strumpor och känna mig som en bättre människa. Med rena kläder gå med stolta steg till närmaste matbutik, fylla min kyl och äta mig mätt. Det vore något. Det vore något fantastiskt. Nästan lika fantastiskt som att gå och lägga sig i tid.

Vi får se hur det går med de rena kalsongerna, ägg i kylen och livet.

 

 

 

 

 

 

Det här är faktiskt jävligt coolt. Ta ett par minuter och kika in den här hemsidan och dröm lite: Oasis of the Seas. Det drömmar dagar som denna då solen inte ens kikat fram... (SPOLIER ALERT! Det är en stor jävla båt) Det här får mig bara att vilja skrapa fram ungefär femtio tusen kronor och sticka iväg en vecka!

 

Det suger att vakna när det redan är mörkt ute! Usch, jag blir så nere av det. Så nere att jag gick och rakade mig, något som jag avskyr. Ett smalare och framför allt yngre ansikte får bli dagens misstag.

 

 

- Klocka Gant
- Utlandsresa
- Systemkamera
- Herrbetjänt
- Handdukar/badlakan
- Ny mikrovågsugn
- Presentkort på GAME
- Kastruller + stekpannor
- Serveringsvagn
- Världen

Jag blir så förbannat jävla arg. Så in i norden frusterad. Jag är eld och lågor i dess renaste form. Livsfarliga lågor som är helt beredda att bränna ner hundra byar med elaka busar... sladden för att ladda handkontrollerna till PS3:et är borta. Sladdluringen som inte är längre än ett par decimeter har gått i exil, kanske var det på tiden med tanke på dess storlek. Fan vad lack jag blir.

Visar jag inte genom kramar, blickar eller överdådiga presenter! Jag visar det genom en flaska god öl och en tjuga.
Det finns en fin liten historia bakom en fin present som denna. Inatt kom jag på att jag inte hade ett ruttet öre i kontanter. Vilket är ett måste sen helgen då mitt busskort tog slut och jag av klumpighet hade av mitt bankomatkort. Så jag var tvungen att låna tjugo kronor av min käre granne Joseph! Det kändes sådär extra bra att knacka på och fråga halv två på natten...

Tack igen Joseph! Hoppas ölen smakar och grattis igen till 27 jävla bast!

:)

 

 

 

 

 

 

 

Det är ingen nyhet att skor som kommer från Converse är odödliga. De är lika snygga sprillans nya som fem år gamla, överkörda och trasiga. De sitter även lika bra på dam som på herr. Till jeans, chinos, tights som till barbent. Enligt mig.
Jag minns när jag såg den första "nya converse-looken" SLIM för första gången... jag vart olyckligt kär. Mitt hjärta krossades brutalt då det kom fram att modellen endast skulle släppas till dam. Men nu innan helgen fick vi en leverans med herr-strl! Superb! Prisa skogudarna. Jag köpte ett par vita i tyg direkt (finns i fler färger).

Min bloggtorka är lika torr som brunnarna i forna Jerusalem. Just detta vet jag mycket om, Jerusalem alltså. Jag har varit där i flera dygn någon gång förra året. Iklädd vit huva och en klädsel som till säkert femtio procent innehöll slidor och hemliga gömmor för vapen. Jag var även fantastiskt smidig och kunde klättra på precis allt som stack ut minst fem centimeter. Mina timmar i ökenlandskapet är även täckta av blod och mitt samvete mörkt som natten. Mina tummar har dock hämtat sig och mina ögon är inte lika kantiga längre... Nej, nu ska jag klättra ner i ett par brunnar igen, fast denna gång i Venedig, Italien.

Med andra ord ska jag spela lite mer tv-spel och invänta menige Samalisto för en kväll med film och pizza.

Jag och min käre vän Kristian stal inatt en gran. Det finns inte så mycket mer att säga om dådet. Mer än att jag lerade ner såväl jacka som skor och chinos, men vad gör man inte för lite spänning i vardagen. Den här stölden ger mig lika stor ångest som helgens bravader. Nästan.
Imorgon (idag) så är det tillbaka till verkligheten som gäller. Det återstår att se om jag kommer ihåg hur säljandet av skor går till. Får också se om det blir ett gäng kalla imorgon och kanske ett besök på härliga Kharma. Jag sover på saken!

God jul i stugan! Neonen blinkar i takt med julmusiken jag spelar såväl i min lägenhet som utanför. Trapphus, källare och vind är alla prydda med fejkad snö, paket och granar. Jag har lagt alla skjortor och slipsar åt sidan, klär mig numera endast som tomte. Jag sitter på stadens torg om dagarna och låter barn sitta i mitt knä och berätta vad de önskar sig. Mitt löskägg kliar, men vad gör det med en mätt mage gröt med kanel. Kvällen har spenderats med att slå in paket åt Rädda Barnen. Mitt hjärta och min själ är i ro och fylld med glädje, dagarna räknas ned sakta och idag är första dagen alla som uppskattar sött får öppna första luckan på deras choklad-kalendrar. Det är en fröjd det här med julen, precis alltihop med den.

Ho-Ho-Ho!

Nej men allvarligt talat; idag har jag pyntat lite! Röda ljus i stakarna, adventsljusstakar i fönstren och en bock i halm i vardagsrummet. Det räcker för en simpel man som jag själv.

Jag skulle nog helt ärligt kunna döda för en kristallkrona. En enorm glamorös sådan, som tagen ur Disney's tecknade version av Skönheten & Odjuret. En sådan skulle jag nog kunna döda ett antal människor för med mina bara händer. Samtidigt som min hunger efter dessa skimrande ting mättas såväl genom en liten futtig krona, då jag hänga den i hallen och få ma casa att kännas grymt lyxigt! "Kolla den där glidarn, han har kristall i hallen, fatta vad han har i vardagsrummet!" Eller nåt. För en sådan liten kan jag i alla fall trampa på en snigel för... Mitt dåliga samvete skulle gå bort genom sömn och roliga klipp på tuben (YouTube).
Nej, vem försöker jag lura. Det finns ingen på jorden som ger upp en kristallkrona. Det finns inga pengar i världen som jag är beredd att lägga på en ny. Och mitt dåliga samvete skulle ta livet av mig strax efter jag begått dåden - men min hall skulle bli såååååå mycket finare.