Jag är John

Men nej. Nej säger jag! Sätt dig inte vid datorn. Sitt inte där och se trött ut, för du är trött. Jävligt trött. Trött i sinnet, i själen och i kroppen. Den där kroppen orkar inte dessa banor, det har den aldrig gjort, det är bevisat. Titta på dina slutbetyg från gymnasiet och skäms. Fäll en tår eller två. Tårar över betyg som du kunnat gjort så mycket bättre. Skriv en bok om detta, främja dagens ungdom att göra bättre ifrån sig, säg till dem att säga upp droger som facebook och MSN. Somna med gott samvete. Det behöver du. Lägg dig i tid och somna med ett leende på läpparna. Det vore något. Det vore något gott.
Men nej, istället går vi hem muttrandes helt utan anledning. Eller egentligen en bibel av anledningar. Ett par rader i din bibel handlar om sminket du har i ansiktet från en rolig kväll. Det smink som du väljer att sitta kvar till morgondagen, trots att dina ögon svider. Andra rader, för många, handlar om din familj. Rader som du helst hoppar över, vänder blad och hoppas på roligare läsning.
På tal om läsning så väljer du att sitta uppe och skriva ett totalt onödigt inlägg på en blogg som förtjänar mer uppmärksamhet istället för att sova en timme extra inför morgondagen. Jag skäms över dig. Ibland hatar jag dig, hatar dig så mycket att jag vill slå dig. Men jag vill inte slå dig, för ingen av oss tål slag.

Det enda jag har att säga att är jag uppskattar ord som "pussva" och nyckelringar i form av rosa elefanter. Det är det enda jag har att säga dig. Nu tänker jag säga godnatt och önska dig en alldeles för kort sömn. Slänger med ett lycka till på jobbet imorgon med, det kan du behöva. Sist men inte minst så vill jag aldrig mer se, läsa, höra dig skriva inlägg om dig själv i tredjeperson.