Jag är John

Tänk er följande:

Kund, 40+, kommer fram med en stövel från D for dasia (1299:-) och är överlycklig över att hon hittat en sko med rätt vidd för hennes vader. Hennes kurviga vader. Dock så anmärker hon på att det är en liten missfärgning på höger skos sida. Jag förklarar att detta inte är en missfärgning, den något vida rand som syns är fett som trängt fram ur det fina skin skon är tillverkad av. Detta är inget dåligt alls, tvärtom. Jag förklarar att detta enkelt kan åtgärdas med en påstrykning av färgad skokräm. Kunden blir lite skeptisk. Jag erbjuder mig, trots kö och mycket kunder i butiken, att jag gärna putsar upp skon gratis åt henne. Hon tackar hjärtligt och berömmer mig för den goda servicen. Vilket för mig är en självklarhet, detta är ett enkelt moment och det tar inte många minuter, om ens minuter. Kunden lämnar butiken för en turné runt i varucentret för att sedan återkomma. Jag tar hand om kön och den värsta hysterin. Gömmer mig bakom disken och påbörjar detta enkla jobb. Stryker över en pytte-ytte-liten rand svart skokräm över "missfärgningen" och låter den stå för torkning. Men blir inte riktigt nöjd, tar mig då tio minuter extra tid för att smörja hela stöveln och även dess make. Låter torka. Putsar sedan mycket noga tills de ser mer än godkända ut. Stövlarna ser fantastisk ut. Jag väljer även att spraya ett lager inpregnering bara för att ge lite extra service. Låter stå återigen. Efterputsar för extra glans och ställer den åt sidan så länge. Tiden går, timmarna går. Kunden kommer inte. Jag blir lite nedstämd. Sedan mitt i all hysteri med andra kunder i kassan så kommer kunden, kvinnan, tillbaka. Jag har då inte tid att hjälpa henne på en gång, eftersom jag är upptagen med att slå in en present åt en glad mor framför mig. Kvinnan med de kurviga vaderna bryter sig då imellan och avbryter mig, säger följande; "Du, jag ska inte ha stöveln längre. Och tittar på min påse" med ett brett flin. Jag förstår först ingenting, tills hon vänder sig om och håller en påse från Din Sko bakom ryggen. Vänder sig och håller upp påsen bakom ryggen helt med mening så att jag och resten av kön ska se denna fula påse. Lämnar butiken flinandes. Jag är inte längre nedstämd, det kokar inom mig. Jag har lust att skrika åt kön och resten av butikens kunder att lämna butiken, dra ner gallret och tända eld på skorna bakom disken. Sedan släcka elden med mitt eget urin. Så arg vart jag. Dock höll jag mig med endast en bultande tinning och ögon som grät utan att skölja tårar. Modern framför mig ser på mig förstående och säger att jag gör ett riktigt  bra jobb. För det gjorde jag verkligen, det gör jag. Synd att vissa kunder inte ser sådant. Det är synd, för dem. Jag hoppas aldrig kvinnan med de kurviga vaderna sätter sin fot i min butik igen. Aldrig. Hennes vader kommer för alltid hemsöka mig så fort jag väljer att ge denna typ av extrema service.
Men det kommer inte hindra mig från att göra det jag gör, det jag gör bäst. För det är så jag arbetar. Det är så vi arbetar. Vi på Scorett är och förblir bäst.