Ilska, tvivel och klumpighet


Idag är jag trött. Sådär riktigt jävla trött att allt jag rör faller till marken och varenda lilla hörn är vasst likt knivens egg, ellet nåt. Har inte gjort annat än varit klumpig och arg dagen till ända. På mitt arbete finns flera tusen för många skokartonger att komma åt med beniga höfter. Vart jag än rör mig flyger det kartonger. De förbannade asen nöjer sig inte heller med att bara falla från sin plats... de öppnar sig och sprider ut allt sitt innehåll över hela den trånga gången jag med nöd och näppe tagit mig igenom inne bland lagerhyllorna. Kanske är jag för klumpig. Definitivt inte för stor eller bred. Bara ovarsam och kanske, bara kanske helt enkelt inte skapt för att arbeta på Scorett. En skrämmande känsla som varit över mig hela dagen. Varit oroväckande nära mitt huvud, likt tröttheten och det eviga jäktandet snuddat påminnande vid mig - precis hela tiden.

*BOM* Skokartong föll i golvet
*BOM* Skokartong föll i golvet
*BOM* Skokartong föll i golvet
*BOM* Skokartong föll i golvet
*BOM* Skokartong föll i golvet
*BOM* Skokartong föll i golvet
*BOM* Skokartong föll i golvet
*BOM* Skokartong föll i golvet
*BOM* Skokartong föll i golvet



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0