Jag är John

På bussen hem idag inträffade något obehagligt, inte är det första gången just detta händer heller. Hoppas inte att jag är ensam om att vara med om detta. Framför mig på bussen sitter två unga tjejer och pratar för hela bussen om allt från hångel och bilddagboken. Plötsligt börjar de skratta. De fortsätter, blir röda om kinderna och låter som att de håller på att kvävas. Då blir jag plötsligt livrädd. Alldeles kall. Vad är det som de finner så oerhört roligt? Är det jag? Sitter jag och gapar, har jag håret åt alla håll, skit mellan tänderna? Tusen anledningar till deras skratt och alla har något med mig att göra... så känns det. Vill bara av bussen, försvinna. Ångest och panik på en och samma gång. Trots att två stora stolsryggar blockerar deras sikt helt så kan jag bara inte leva med att det skulle vara åt mig de roar sig. Valde mellan att ta livet av mig på plats eller hoppa vid första stopp.