Jag är John

Människor i min omgivning ger sig ut på stora äventyr, många till större städer än Sandviken för att hitta lyckans skatt i form av studier, andra till och med utomlands. Vart de än tar vägen så är det med en bestämdhet och ofta mängder av mål. Hyser enorm beundran för de flesta av dem. Själv känns det som att jag står still och trampar, skitar ned mina putsade skor. Stegen i rätt riktning är minimala, om de ens existerar. Kan inte heller säga att det går i fel riktning med tanke på allt som händer i mitt liv. Kanske beror det på att jag verkligen inte vet vad jag vill med mig själv. Onödigt funderande som till och från får mig att känna mig liten. Håller till tron att det förblir okej att vara liten här i världen.