Jag är John

Jag skulle inte alls ha något emot att gå upp ett par kilo. Det må låta konstigt men ibland känner jag mig tunn här i världen. Fast vem bryr sig, vad är muskler... bortsett från sexigt, manligt och respektingivande - men vem behöver det?
Hur som helst. Inte stor som i tyngre, bredare eller flottigare. Stor som i vuxen. Fast det är jag ju redan. Jag är ju jättestor, på det sättet. Det jag vill komma till är att jag fortfarande är barnslig. På ett charmigt sätt. Eller ja, barnslig i alla fall.
Agerade nyss normal människa genom att slänga sopor klockan ett på natten. Samtidigt som tunga påser skar in i mina händer passade jag på att "fest-blossa" lite. Det är något speciellt att vara ute på gatorna i total tystnad. Jättespeciellt! Minus att det är i Sandviken jag stegar. Påväg tillbaka till porten trodde jag inte bara att jag vart utelåst utan jag gick även förbi LEKLUST. Alla barnsliga leksaker i deras fönster fick fram min leklust, så bra gjort av dom. Vuxen eller inte, jag ville bara bryta mig in och stjäla LEGO. Serriöst, LEGO. Bara ordet får mig att längta efter att sitta och bygga med dessa färgglada bitar enorma hus för att sedan bli trött på dem, riva och bygga nytt. Jag tror banne mig att jag ska gå och köpa mig lite LEGO imorgon. På riktigt.

 

(Speciellt när det är så bra priser, vad nu LEGO kan kosta idag (?))

 

Coolt? Ja.