Reklam utan slut
Det känns som att det finns människor som ser mig som en reklam för Scorett utan slut. Visst ligger det sanning i det. Tar varje chans i akt att synas lite, höras lite och vara lite ivägen för ert fumlande fram i er vardag. Allt för att ni ska lockas att göra er själva en tjänst och uppgradera kärrorna till era fötter... ungefär såhär, läs ovan, uppfattar ni nog mig. Det gör jag med. Det är som en sjukdom. Läkaren säger att det handlar om kärlek, en livlig dans i magen som saknar bot, fast ändå inte sån där man har till flickor. Eller pojkar för den delen. Utan en kärlek till arbetet, det är en sällsynt sådan. Bara de mest trogna och coolaste anställda har denna låga inom sig. Jag brinner för mina arbetsplatser på ett nästan löjligt sätt. Fast det klart, de är inte heller vilka som helst!
Känner mig överlöjlig. Måste ha semester, dessa dagar onanerar jag nästan till skor...
Kommentarer
Trackback