Jag är John

Var, hör och häpna, ledig två dagar denna vecka. Onsdag till torsdag spenderades till större delen hemma hos mamma och syster i Österfärnebo. Fast än bussresan dit känns som en resa till helvetet så är det himmelen att väl komma fram. Mammas mat, mammas ordning och reda, naturen och framför allt, som jag så ofta pratar om, tystnaden som där råder. Till skillnad mot lilla, småstads-samhälliga Sandviken, så är Österfärnebo något otroligt tyst. Noll ljud och noll tjafs. Där hörs aldrig polisens sirener eller sjungande alkoholmissbrukande män och kvinnor nätterna långa. Där råder myggornas surr och skogens ljud, dvs nästan ingenting. För knappt tre år sedan avskydde jag det, allt mina öron ville höra var stök och bök, idag är jag nästan vuxen och allt jag vill är att läsa en bok (eller spela tv-spel) bland buskar och blad. Hemma-hos-mamma-häng gynnar inte bara mig själv utan även min plånbok - besök på uteserveringar och annat som äter mig och min börs uteblir helt. Alla rätt. Full pott. Strike!. Hemma-hos-mamma-häng är inte alls dumt.