Jag är John

11-15 mars, Paris

Checkade in på Hotel Nouvel Eiffel i torsdags förmiddag, redan då bröt den stora turist-sjukan ut. Helt plötsligt började mina nyväxlade euro i min plånbok att ta eld. Vart än blicken föll så fanns där små butiker, tidningsstånd och mat att spendera pengar på. Vi var rätt duktiga på det mesta förutom det sistnämnda. På fredag eftermiddag bröt nämligen kräk och bajs-sjuka ut, vilket fick mig och därmed alla i vårt sällskap på två att stanna på rummet och endast leva på vatten och... ännu mera vatten. För att göra det hela lite klarare, Paris och Frankrike är för mig framför allt bra mat och mängder av vin. Allt från lantliga grytor med en otroligt hög kötthalt till alldeles för perfekt upplagda förrätter. Förlusten av tid spenderade med dessa läckerheter kommer smärta mig länge. Det ofrivilliga tömmandet av min kropps innehåll pågick var tjugonde minut fram till lördag morgon. Efter det kom den långa vilan, som såhär i efterhand lätt ses som ett förbannat slöseri med tid, samtidigt som något otroligt behövligt med tanke på att jag i skrivandes stund fortfarande är öm i systemet.
Jag vill idag lika mycket som natten till lördag bara pissa på allt som har med fyrklöver att göra. Så in i mjälten förbenat dåligt att bli sjuk utomlands. Vetskapen att jag så hemskt sällan ens blir det här hemma river i mig.