Jag är John

Inatt är natten min kropp tar igen den sömn vi gick miste om i helgen. Det är minst sagt välbehövliga timmar. Det ska bli så förbannat helvetes jävla skit-skönt! Nybäddad säng, kylen laddad med god frukost och inget livsviktigt på schemat inför morgondaen förutom lite tvätt, gym med Alex och lite fusk-solning. Den här sömnen är så otroligt efterlängtad att jag inte får ut det i ord. Om jag säger såhär; trots min kärlek och mitt engagemang för Scorett och Sandegårds så skulle jag neka samtal från dem om dessa sker innan klockan elva imorgon förmiddag. På riktigt!
Vad gäller denna sönderpratade sömn så får det mig att tänka på något roligt jag hörde idag. Nämner ingen vid namn med tanke på konsekvenserna. Denne har verkligen bestämt sig att hålla sig till rätt kost och hård träning, i helgen gick det snett, det slutade med mat på en hamburgebar. Det fanns läsk och strips inblandade, personen i fråga har hållt sig från detta väldigt länge och längtan efter friterat och salt kan vi alla förstå. Personen kliver snett, bara för ikväll. Mycket tråkigt att snedsteget togs i så onyktert tillstånd att denne inte minns själva upplevelsen... Stryk roligt, mitt medlidande är enormt, men att inte småle är svårt. Det är på ett cirkus samma sak som att någon av mina kollegor imorgon hindras från att arbeta så att jag måste rycka in och därav gå miste om denna högt beaktade sömn.
Hemska tanke.