Jag är John

Dagarna går fort. Alldeles för fort. Det känns som att det var igår jag kom hem från fantastiska Paris, fast det var i måndags. Om det har varit några dagar som gått fortare än några andra så var det de på fransk mark. Hand i hand med den finaste tjejen jag vet. Snabbspolad minisemester av högsta kvalitét. Önskar innerligt att det kunde vara min vardag. I Paris åker man inte taxi, knappt heller buss, där åker man metro. Ett virrigt inferno av dörrar som inte stänger sig på automatik. Hundra tusen avgångar och linjer. Människor överallt med bestämda och raska steg. En turist borde inte bara lämna engelskan hemma utan även se till att ha med sig någon, som jag så vackert kallar dem, "Parisare". Tunnelbanan är nämligen nyckeln till rörelse i världens kanske vackraste stad. Håller man sig inom de innersta arrondissemangen så är husen fina och välbevarade, gatorna rena och affärerna många. Här är det också lika självklart att röka inomhus som att dricka vin till maten, när som helst, det hör till vardagen. Utelivet håller på till morgonen och är det något det finns gott om så är det just brasserier. Här är finns färska råvaror i vart och vartannat gatuhörn. Brödet till frukosten inhandlas på bageriet rakt över gatan. Parisarna är duktiga på att leva och det märks. Jag älskar att leva. En cigg och ett glas vin. Tänker inte säga rakt ut att jag älskar cigg men vin är fint.