Jag är John

Min gode vän Viktor är på besök. Inte bara över dagen. Inte ens bara över helgen. Nej, herrn har varit på besök i snart tjugo dagar. Fastän det är himla trevligt så börjar det nästan bli lite fånigt. Kanske är det jag som är fånig, som faktiskt saknar honom nu när han har fått flytta hem till Daniel. Känner mig smått ensam och övergiven. Fast hur mycket det än ekar att vara solo igen så är det fantastiskt skönt. Kan lyssna på min musik, äta vad jag vill och om jag nu av någon outgrundlig anledning skulle vilja diska naken så är det fullt möjligt. Det viktiga i sammanhanget är att han fortfarande är kvar här uppe, vilket leder till att mitt coola grabbgäng umgås så mycket det bara går för att vi vet att vi snart skiljs åt igen. Det låter himla fint när jag uttrycker det på det viset. Visst är det fint, men det är samtidigt väldigt fult. Vi är hela bunten hemskt fula. Det enda vi gör är att hyra film, spela tv-spel och äta onyttigt. Livsnjutare till tusen. Dygnet runt i snart tjugo dagar. Vi trivs med detta. Så pass bra att vi mot vår vilja vägrar att ändra på denna onda bana. Kanske blir vi kvar på den för evigt, kanske blir vi tjocka och rosa. Lyckliga.