Jag är John

Idag väcktes jag av att någon lämnade mig post. Det är svårt att hålla sig kvar i drömmarnas land när jag bor det mest lyhörda huset i landet. Är det inte av brevbärarens hastiga steg jag vaknar så är det av dunset från onödig läsning på min dörrmatta. Idag ramlade det faktiskt bara ner ett stycke flygblad, och inte vilket som helst - det var reklam för Sverigedemokraterna (SD). Ett litet blad vars pryddes av bokstaveringen: "HJÄLP OSS TA TILLBAKA VÅRT LAND". Orkar inte ens gå in på hur illa jag tycker om detta parti. Efter att ha läst igenom bladet med illamående upp i halsen gick bladet detta öde till möte...

 

 

Det är väldigt viktigt att märka sin plats på gymmet. Väldigt viktigt att det är med ett coolt och framförallt respektingivande namn. Är det någon som hänger sin ytterock på denna plats får denne med BJ GANGSTER att göra!

 

 

 

Solen är tillbaka! För ett par dagar vände den mig och resten av den större delen av svenska befolkningen ryggen. Vi spottade och fräste, morrade och svor. Det har varit mycket motgångar, väder, jobb och annat. Det känns bättre idag. Nu dansar jag motsatsen till regndansen dagarna i ända med ett stort flin och ett humör på topp!

Bröt precis mitt kors itu. Gud finns inte - det snöar ute.

Det blir mycket Scorett i inläggen, simpel anledning; platsen jag tillbringar större delen av mitt vakna liv. Vill bara dela med mig av lite vad som händer i butiken just nu!

- CONVERSE-TÄVLING: Vinn 2 biljetter till Roskilde Festivalen (1-4 juli 2010) eller 1 par Converse All Star sneakers (värde ca. 800 kr). Tävlingen gäller vid köp av ett par Converse skor till ord. pris. Tävlingen pågår t.o.m. sön 2 maj 2010.

- På vår hemsida www.scorett.se kan du nu se vilka modeller som finns i storlekarna 35 och 46. (OBS. sortiment kan variera mellan butiker).

- MALE FASHION: Speciellt utvalda modeller för våra kunder av det manliga könet. Kampanjer och jippo på herrsidan.

- STUDENTERBJUDANDE HERR: få rabatt på skor till din student vid uppvisning av kvitto på köp av kostym. Gäller följande butiker i Valbo Köpcentrum; Brothers, MQ och Esprit MAN.

- Påfyllning av vår/sommar sortiment, nya modeller varje vecka!

Mer info hittar ni på hemsidan och förstås i butiken! Välkommen in.

 

 

DEN ÄR SLUT I DIN STORLEK! Den är fucking slut i hela Europa sägs det. Vi har den från strl 39,5 (ej 41, 42 eller 43). Skulle kunna döda för en kartong Hi top Optical white. På riktigt döda något, någon eller några. Aldrig varit med om en sådan efterfrågan.

Det har tagit mig två timmar, tjugotvå minuter och fjorton sekunder att skriva det här inlägget (myt på sekunderna). Känner mig helt otroligt nöjd. Slutresultat är lika med blank page. Jag hade inte alls skrivit tjughundratios mest skruvade inlägg och aldrig varit så nöjd, inte alls. Så var det inte. Har suttigt här och stirrat på denna blanka sida under hela denna tid... det svider inte inte i mina fingrar efter allt knappade som det gör i ögonen efter allt stirrande.
Känns som jag har kastat bort en remsa av mitt liv! Blogg.se kan fara åt helvete. Nu går jag och skriker mig till sömns i min kudde.

Idag är jag trött. Sådär riktigt jävla trött att allt jag rör faller till marken och varenda lilla hörn är vasst likt knivens egg, ellet nåt. Har inte gjort annat än varit klumpig och arg dagen till ända. På mitt arbete finns flera tusen för många skokartonger att komma åt med beniga höfter. Vart jag än rör mig flyger det kartonger. De förbannade asen nöjer sig inte heller med att bara falla från sin plats... de öppnar sig och sprider ut allt sitt innehåll över hela den trånga gången jag med nöd och näppe tagit mig igenom inne bland lagerhyllorna. Kanske är jag för klumpig. Definitivt inte för stor eller bred. Bara ovarsam och kanske, bara kanske helt enkelt inte skapt för att arbeta på Scorett. En skrämmande känsla som varit över mig hela dagen. Varit oroväckande nära mitt huvud, likt tröttheten och det eviga jäktandet snuddat påminnande vid mig - precis hela tiden.

*BOM* Skokartong föll i golvet
*BOM* Skokartong föll i golvet
*BOM* Skokartong föll i golvet
*BOM* Skokartong föll i golvet
*BOM* Skokartong föll i golvet
*BOM* Skokartong föll i golvet
*BOM* Skokartong föll i golvet
*BOM* Skokartong föll i golvet
*BOM* Skokartong föll i golvet

Gick precis med i en grupp på ansiktsboken "Vi som inte hinner klart till Beach 2010". För det är så det känns. Känner mig för tunn för att se resultat efter slit med hantlar, maskiner och komplicerade övningar.
Sen handlar det förstås om inställning, dagens tyck och tänk känns lite halvtaskigt. Ska möta Alex på ETC Gym om knappt trettio minuter. Planen är att bli jättestor och jättestark! Ska hälla i mig en energidryck, slå mig lite i ansiktet och glömma all text i det här inlägget före näst sista raden.

Det finns en rad grupper på facebook vars namn går i stil med "Aktivera senaste besökare klart direkt". Det finns massor av dessa, såväl svenska som skapade i andra länder. Antalen medlemmar är skyhöga och desperata på att få veta precis vilka och när någon har besökt din profil på sidan. Vem som bläddrat igenom dina fotoalbum, luskat igenom konversationer osv. Är det bara jag eller är inte det lite av meningen med facebook? Hela grejen är väl att det för en gångs skull är okej att snoka runt på vem jag vill när som helst på dygnet. Det är i alla fall grejen för mig. Att kunna ha någolunda koll på allt och alla. Kanske är jag sjuk i huvudet. Kanske. Det är i alla fall jättefel om denna funktion går igenom. Jättefel sjuk eller inte.

Idag är det torsdag. Idag är jag ledig. Hundra ärenden att utföra - inget blir gjort pga kris på jobbet. Kris i form av att jag måste rycka in, vilket jag självklart alltid gör. Jag är inte längre ledig idag och Snäll-John är mitt namn.

Har precis varit ner till rökrutan och tagit en nypa luft. Vilket jag ofta gör vid den här tiden på dygnet. Tiden enligt luren visade 00:31 och som vanligt backar det in en stor lastbil på torget, eller "krysset" som det så vackert heter här i Sandviken. Trots festlig onsdag så ekar varningsljudet när det stora fordonet backar, ekot sjuder ner till min port och vidare ner till stadsparken. Efter för många funderande drag i skägget har jag kommit underfund med att det är apoteket i stadens lilla galleria som fyller på sitt lager. Nästan varje dag vid samma tidpunkt. Det ser bara hemskt skumt ut. Varför så sent? Vad är anledningen, jag bara måste få veta. Detta är en enorm mystik som förgyller alla nyp-tillfällen. Detta är lika skumt som det nya namnet på apoteket (Kronans Droghandel). Påfyllnad vid midnatt skulle lika gärna kunna vara terrordåd. Kanske är det en nattlig stöld som ingen vet av som jag ständigt blir vittne till...
Nu går jag och låser dubbla lås på ytterdörren och släcker ner hela lägenheten.

Det är med kniven mot strupen jag skriver de rader som följer.

Angelica skriker, bråkar, bankar, pruttar, hoppar, stampar, gastar, stirrar argt, slåss, gapar, fiser, hugger, petar och morrar åt mig... och snart kör hon väl även över mig för att jag inte längre skriver här. Anledningen att ingen text här uppkommit på så länge är enkel - skrivtorka. Eller egentligen tänktorka. Snustorrt i tankebanken. Inte kommit på något vettigt alls att dela med mig av på sistonde, känns hemskt onödigt att skriva en massa strunt eller att berätta precis vad jag ska, gör eller har gjort dag för dag för den delen. Mina dagar är sig lika. Ena dagen känner jag mig för stor för Sverige samtidigt som nästa dag får Sandviken att kännas skrämmande stort.

De dagar jag är jätte trampar jag på så många oskylda människor för hur de rör, för och klär sig. Äter upp alla de kunder som bråkar med mig eller inte väljer att köpa den där extra skokrämen. Världen känns liten och stegen världen runt blir få... allt ligger för mina jättelika fötter och absolut ingenting är omöjligt. Det hela är en sjuk och kluven känsla som får mig i mångas ögon framstå som en idiot. I andras en hjälte och i mina egna uppblåst.
Next day - dinglar mina små fötter på trappavsatsen till port nummer fjorton på Köpmangatan. Den eviga väntan på att någon stor och stark nog skall kliva in så att jag kan slinka med. Den långa vägen hem har varit lika jobbig som timmarna jag arbetat. Sekunder och minuter som stått stilla till och från. Skor alldeles för tunga och sulor som varit omöjliga för en så liten person som mig att demostrera för den gastande kunden. Det är när allt känns såhär smått jag bara vill ramla ner från trottoarkanten och drunkna i de blöta löven som det vintriga slasket lämnat efter sig.

Som tur är så är jag nästan alltid mitt imellan stor och liten. Nästan alla dagar är jag bara John. Vilket i mina egna ögon duger alldeles utmärkt.