Jag är John

Är antingen fortfarande fyllesjuk sen i lördags eller magsjuk. Hur som helst så kan jag inte äta en smula utan att den snabbt vill lämna mig. Min mage mullrar värre än stadens gator under den årliga cruisingen. Noll aptit, huvudvärk och allt på tv är grått och trist. Önskar att inte få träffa eller höra av folk alls. Inte idag. Inte när jag är sjuk, vilket jag nästan aldrig är! Blä vad tråkigt!

På senaste tiden har det blivit väldigt mycket avsked, som jag nämnde i något inlägg sen. True story - jag är huvudperson. Eller egentligen inte, jag är killen som kramar lite för löst och ångrar mig efter att jag ens släppte taget. Idag sade jag "upp mig" på Sandegårds, vilket kanske egentligen låter som en stor sak, med tanke på att det inte blivit så många timmar där på senaste. Men ändå. Mycket tråkigt. Kanske tar några pass i smyg, den som lever får se.

Idag släppte äntligen lukten av kräfta från mina händer, vilket var på tiden. Har säkert tvättat händerna tvåhundra gånger sen i lördags natt. På tal om helg och skaldjur så bjöd jag och Daniel till med kräftskiva sista sommarlördagen till ära. Bjudna var en hel drös med snygga killar i sina bästa år. Och som vi hade trevligt! Med nästan tvåhundra kalla öl i hushållet, vin, snaps och dyr rom härjade vi hela natten. Vissa gick och lade sig av matthet redan vid tolvslaget, andra spelade gitarr och sjöng vackert - själv hällde jag i mig min och mina kompisars vinst-rom strax efter tre. Efter de klunkarna och lite hostande är det svart. Bra kväll! Bilder och filmer kommer!

Nu till helgen ska jag och Daniel blåsa till med en kräftskiva! Snaps, kall öl och förstås god mat serveras hemma hos vapenbroder Daniels far. Det kommer bli fett. Riktigt fett! Update kommer!

Människor i min omgivning ger sig ut på stora äventyr, många till större städer än Sandviken för att hitta lyckans skatt i form av studier, andra till och med utomlands. Vart de än tar vägen så är det med en bestämdhet och ofta mängder av mål. Hyser enorm beundran för de flesta av dem. Själv känns det som att jag står still och trampar, skitar ned mina putsade skor. Stegen i rätt riktning är minimala, om de ens existerar. Kan inte heller säga att det går i fel riktning med tanke på allt som händer i mitt liv. Kanske beror det på att jag verkligen inte vet vad jag vill med mig själv. Onödigt funderande som till och från får mig att känna mig liten. Håller till tron att det förblir okej att vara liten här i världen.

Känner att jag inte alls riktigt vet vad jag vill med min publika dagbok. Ungefär som jag inte riktigt vet vad jag vill överhuvudtaget. Ung och dum. Lite för smal och vilsen. Ett nötskal jag skulle trivas i.

På bussen hem idag inträffade något obehagligt, inte är det första gången just detta händer heller. Hoppas inte att jag är ensam om att vara med om detta. Framför mig på bussen sitter två unga tjejer och pratar för hela bussen om allt från hångel och bilddagboken. Plötsligt börjar de skratta. De fortsätter, blir röda om kinderna och låter som att de håller på att kvävas. Då blir jag plötsligt livrädd. Alldeles kall. Vad är det som de finner så oerhört roligt? Är det jag? Sitter jag och gapar, har jag håret åt alla håll, skit mellan tänderna? Tusen anledningar till deras skratt och alla har något med mig att göra... så känns det. Vill bara av bussen, försvinna. Ångest och panik på en och samma gång. Trots att två stora stolsryggar blockerar deras sikt helt så kan jag bara inte leva med att det skulle vara åt mig de roar sig. Valde mellan att ta livet av mig på plats eller hoppa vid första stopp.

Har aldrig riktigt kommit underfund med vart uttrycket; "- det skiter man väl i..." kommer ifrån. Kanske är jag helt tappad bakom vagnen och inte alls så inne som jag gärna vill tro att jag faktiskt är. Tänkte i vilket fall, med eller utan klarhet av betydelse, använda mig av det. Är ni med, här kommer det:

Det känns som att det kan komma att bli en väldig massa avsked nu till hösten och till våren. Det känns skit. Det känns fantastiskt. Ena stunden är jag inte ett dugg lycklig över mina medmänniskors lycka, att de tar tjuren vid hornen och följer sin livsplan. Blir arg och ledsen över att de lämnar mig kvar, ensam och sällskapssjuk. Solo i kön på HEMMAKVÄLL såväl som i baren, i bilen hem från jobbet eller en fika på stan. Vill att vi alla kan vara tillsammans, hela tiden och för alltid... samtidigt som jag är något helt fruktansvärt stolt över er alla som far iväg på äventyr i form av studier, arbete eller kärlek.

"Ovanligt John :p" skriver Daniel. Klart han skriver så, lyckliga killen med en hel kyl fylld av mina matvaror. Min frukost för hela veckan... efter jobbet hamnade jag hemma hos herrn i fråga över en bit mat, bra musik och ostbågar med gaffel. Innan besökte jag lokala Ica Maxi och handlade en massa gott som jag imorgon kommer att sakna något otroligt. Trist!

... vi hördes sist. Sågs sist. Lästes sist (?). Nästan fyra dagar sen jag delade med mig av något från min vardag. Eller från mitt huvud, som inte alltid hänger med i min vardag. Det är en stark anledning till att det mesta i min blogg är osammanhängande och felstavat. Det sistnämnda hänger säkert mest på att jag oftast är salongsberusad eller Goya-berusad när jag textar publikt. Hur som helst. Här är jag. På ett silverfat med ett äpple i munnen, tänker inte ens gå in på vad mer finns på fatet, eller inte finns.

Avslutar en riktigt bra dag med några skopor Ben & Jerrys. Hej tandtroll. Det känns lite smått lyxigt. Drar mig för att äta av den, sparar gärna burken i frysen så länge det går, ser det som en snygg detalj. Vill att folk ska veta att jag nyss åt lite glass för nästan sextio spänn sådär på en torsdag. Vill att ni ska tänka; jävlar vilken kille! "Han har inte bara en fet börs utan även bra smak". Sen om allt stämmer överens med verkligheten är en helt annan sak.

Vad snygg jag var på jobbet idag. Hade lätt fått ligga med vem som helst. Vissa dagar känns det så. Visst händer det er också?

För att hinna med och komma ihåg allt som ska göras under arbetstid är det viktigt att ha benhårda rutiner. Det ska sitta i fingerspetsarna, precis som att texta sms eller på tangentbord utan att se ner, eller som att simma. Sula ska i skorna, gå aldrig tomhänt och gör så mycket du kan på en och samma plats. Det finns så många att jag inte orkar tråka ut mig själv eller er för den delen med att skriva ned dem alla. Vissa vet jag inte ens, för de bara finns där - i huvudet och beniga fingrar.

Precis som många andra butiker idag så är även den jag jobbar i underbemannad för jämnan. För det mesta är detta en mindre katastrof. Nya varor som inte hinner ur sina kartonger, golv som borde moppas noggrant, omskyltningar och kunder som inte får den service som vi är kapabla till.

Det är den fråga jag ofta ställer mig. Senast för några minuter sen, då jag fick mitt hundratredje MMS från Alex. Han håller mig uppdaterad från Gotland där han är och semestrar med sin bättre hälft Patricia. Bilder på mat, sprit och vackra platser gör mig grön av avund samtidigt som jag blir varm i själen av lycka. Nästa år är Gotland ett måste!

Som vanligt mycket uppskattning över reklam för mina barn (skorna). Det lustiga är att det fungerar, redan idag kom det in en ivrig spekulant på stövlarna från Björn Borg jag visade igår. Dock inget köp denna gång, men är ändå lika glad som om det ramlat in sjuttonhundra i kassan. Imorgon kommer det mer nytt, då tänker jag visa er damer vad ni bör klä fötterna med i höst. Håll till godo och spara slantarna! Våra externa märken visar verkligen framfötterna denna höst!

Igår avslutades dagen med god glass som smälte och en dålig film som pratades bort med coola Sanna. En toppenkväll minus min trötta sida som satt till innan vi ens hälsat.

Hej jag heter John och jag lyssnar sönder all bra musik mina öron kommer över.

Känner att jag vill ha allt och göra allt nu. Precis allt. Vet att jag redan har mycket, men det räcker inte. "Mitt namn är mycket och jag vill ha mer" sjunger Oskar Linnros, håller med lika mycket som jag falskt sjunger med. Allt på en gång.

Den bästa veckan i våra liv är över! Precis som min semester. Imorgon, måndag, börjar verkligheten igen. Tillsammans med en bunt fantastiska människor har denna vecka varit något över det vanliga, på många plan. Framför allt så har det med största nöje bränts en jävla massa pengar. Lunch och middag ute, hyrfilm + tillbehör och krök utan dess like i stort sätt varje dag hela veckan... det är så att jag skäms, med ett leende på läpparna. Det har varit en fantastiskt rolig vecka. Jag är tacksam för mina goda vänner, samt att vi alla delar så coola nöjen.