Jag är John

Jag har jobbat nonstop hur länge som helst nu känns det som. Inte heller blir det bättre av att helgen är lika fullt av arbetspass som Valbo Köpcentrum kommer vara av folk. Denna löningshelg innan Påsk är efter Jul helgerna den viktaste under hela året. Det kräver bekväma skor, flexibel outfit och ett huvud som är med. Inte ett huvud som är kvar på rökrutan på någon klubb. Jobb, jobb och åter jobb.
Imorgon (idag), fredag, är jag trots allt ledig. Då vill jag hinna med hundratusen saker. Gymma, sola, klippa mig, äta någon god lunch, fylla upp kylen, fika och strosa runt i Gävle för att hitta något fint. Det går ju inte att hinna med allt, men det vore förbaskat roligt!

Imorgon känner jag för att ta på mig något riktigt fint! Nästan en kostym! Kanske tonar ner det hela till ett par roliga chinos, skjorta och kavaj. Såklart också en rolig fluga på det. Fint som snus det!

En dag i mina öron precis som alla hjärtans dag och fettisdagen (sammeldagen), är precis hela tiden. För många gånger om året, alldeles för ofta i månaden och för många dagar i veckan för att varken jag, min plånbok eller mitt samvete ska hinna med. Egentligen är de ju bara en gång om året. Som vanligt så har jag en jävla koll på saker och ting. Just ni sitter jag och biter mig i tummen tills den sjunde maj då min bror Chris samt min käre vän Sebastian fyller år. Hur som haver så uteblir goda frasiga våfflor imorgon. Dagen innan löning för alla som arbetar inom Scorett - vilket även betyder noll cash i matkassan. Himla grått och trist det hela.

Det finns så mycket viktigt att köpa här i världen! Just nu så är det absolut mest nödvändiga följande: (cravings for the moment)

- Resa till Thailand
- Bokylla från IKEA STOCKHOLM
- Glasögon med klarglas från Bruuns Bazar
- Jeansjacka
- Dr. Martins 10 hål
- Äktra solglasögon, simply black från Ray Ban
- Renovering av hallen
- Barvagn + tillbehör (helst fylld)
- Nya gardinstänger
- Byrå till vardagsrummet
- Vin
- Plastblommor

 

 

I den här bloggen publiceras sällan ett inlägg varje dag. Istället kommer det en hel klump av inlägg si sådär ett par gånger i veckan. Måste vara grymt tråkigt att vara någon av mina, förvånadsvärt, många läsare att inte få sin dagliga uppdatering. Istället kommer det alldeles för sällan näst intill för mycket att läsa vid ett och samma tillfälle. Det är inte bara den tråkiga designen, antalet läsare och felstavningar som skiljer min publika dagbok från de bloggar som slåss om förstaplatsen på topplsistan på blogg.se, det är även innehållet. Många av alla de bloggar jag glimtar igenom under alla timmar som spenderas i ljuset av internet är så fattiga på meningsfull text. Händelser som egentligen inte är värda sin uppmärksamhet... ändå är det så förbannat intressant att veta vad Katrin Zytomierska och Bingo Rimér har ätit till frukost. Helt meningslös text. Minna egna rader är enligt mig själv steget värre, åt det sämre alltså. Ändå är det så förbitande roligt att skriva av sig för att sedan läsa igenom och tänka - varför i helvete skrev jag allt det här?

Kom hem klockan nio idag. Slog på datorn innan jag knytit upp skorna, sätter mig ned och kollar i vanlig ordning allt som bara måste ses över vid varje vid-dator-sitt. Ramlar in på YouTube helt utan anledning och har blivit kvar där tills nu, då jag såg att klockan blivit tio. Har alltså nätt och jämt kastat bort en timme av mitt liv på klipp som det nedan. Stolt över mig själv!

Jag har slutat duscha. Har slutat friska upp min kropp och mitt sinne varje morgon. Gett upp att bli en ny människo redo för timmar av awsomeness. Allt detta av den enkla anlednigen att min dusch är upptagen. Får helt enkelt inte plats. Eller rättare sagt kommer inte att få plats i min skrangliga kabin.

 

Det växer en rymdvarelse i min dusch. Egentligen är det ett skelett som jag fick av min gode vän Alex. Ett skelett från roliga HOBBEX som tydligen med enkel hjälp från vatten ska växa hela sex gånger sin original storlek. COOLT! Riktigt jävla coolt. Den har på två dygn växt ungefär två centimeter... två centimeter och vipps så vart det en rymdvarelse. Det syns på huvudet. Så sjukt lätt att se.

Ingen dusch för min del. Inte för ens fanskapet vuxit färdigt.

 

 

 

Carolina Gynning efterträder Anna Sahlene som ansikte utåt för Sveriges bästa skokedja! Bra utsikt på jobbet!

Det är inte alls nytt, egentligen. Bara något som borde, måste och ska blomma ut bland alla oss "Svenssons". Det är inte magväska, det är inte kamera runt halsen likt en asiatisk turist - det är plånbok runt halsen. Snyggt, lite udda och himla praktiskt.

Plånbok eller bara ett bra och praktiskt skydd för din telefon, förslagsvis iPhone. Själv har jag valt en plånbok runt halsen från NN07, i brunt läder med vit sömm. I denna förvarar jag telefon, id samt de viktigaste korten. Kontanter och kvitton får ligga kvar i plånboken från samma serie och färg.

Finns även i mörkbrun, du hittar dessa samt vanliga plånböcker på SANDEGÅRDS, Sandviken.

 

Två gånger i detta inlägg talar jag emot mig själv. Första: det blir inte det misnta udda om alla män var lika modiga som mig. Andra: inte det minsta praktiskt om du får för dig att spy utomlands inför en massa folk - då är den ivägen. Fast förstås himla snyggt ändå (minus matrester)!

En hyllning helt enkelt. Sen om det inte är någon nyhet i Stockholm eller resten av världen är en annan sak.

 

 

11-15 mars, Paris

Den stora utnämningen av vilken stad i framtiden jag kommer att kalla "min stad" är ännu inte avgjord. Långt ifrån. Än så länge är auditionturné, jury och final bara i startgroparna. Allt med tanke på att jag ännu är alldeles för ung för att avgöra något så stort. Kan idag inte ens säga att Sandviken är min stad. Här finns fortfarande platser, personer och saker att uppleva. Det händer, hör och häpna, säkert en gång i veckan att jag ser en frisörsalong, gata eller lekpark som jag aldrig tidigare sett. Vi pratar då alltså om en plats knappast värd att kallas för stad - så ung är jag.
Min farmor har vid flera tillfällen sagt att Paris var min farfars stad. Visserligen mest för spriten och konsten, enligt henne. But still, hans stad. Själv har jag besökt staden två gånger. Det är såklart hundra besök för några. Båda gånger har jag fått smaka av det typiska turistandet. Inte mig emot. Inte alls, men besök i framtiden hoppas jag bara inte blir längre utan även djupare. En riktigt djupdykning i mat, vin och människor... språket är förstås första käppen i hjulet. Efter det kommer förstås tid och ekonomi, men fy och skam på den som ger sig. En dag kanske jag får möjligheten att välja Paris som min stad, eller i alla fall till en kandidat. En plats av goda och onda minnen. Enorma samlingar av pålurade Eiffel Torn i miniatyr och snustorra vinkorkar.

Det är hissande roligt att boka tid för tvätt numera! Det är nämligen så att det pågår en vild fight nere på tvätttavlan, mellan vilka vet nog bara de inblandade. Själv sitter jag bara på sidan av, hejjar på och satsar koppar med sköljmedel på min favorit. 

- SLUTA STRYK OCH ANVÄND ANDRAS NAMN FÖRBANNADE IDIOTER!

(svar) - AA FÖR DET GÖR JU MÅNGA / KNIP IGEN

 

Riktigt roligt är det. Det påminner kusligt mycket om alla dessa bråkiga lappar som komikerna David Batra har salmat i sin bok "Den som inte tar bort luddet ska dö". Hoppas lika mycket som jag avgudar Batras bok att detta onödiga klotter fortsätter på nästa tavla.

 

 

 

11-15 mars, Paris

Checkade in på Hotel Nouvel Eiffel i torsdags förmiddag, redan då bröt den stora turist-sjukan ut. Helt plötsligt började mina nyväxlade euro i min plånbok att ta eld. Vart än blicken föll så fanns där små butiker, tidningsstånd och mat att spendera pengar på. Vi var rätt duktiga på det mesta förutom det sistnämnda. På fredag eftermiddag bröt nämligen kräk och bajs-sjuka ut, vilket fick mig och därmed alla i vårt sällskap på två att stanna på rummet och endast leva på vatten och... ännu mera vatten. För att göra det hela lite klarare, Paris och Frankrike är för mig framför allt bra mat och mängder av vin. Allt från lantliga grytor med en otroligt hög kötthalt till alldeles för perfekt upplagda förrätter. Förlusten av tid spenderade med dessa läckerheter kommer smärta mig länge. Det ofrivilliga tömmandet av min kropps innehåll pågick var tjugonde minut fram till lördag morgon. Efter det kom den långa vilan, som såhär i efterhand lätt ses som ett förbannat slöseri med tid, samtidigt som något otroligt behövligt med tanke på att jag i skrivandes stund fortfarande är öm i systemet.
Jag vill idag lika mycket som natten till lördag bara pissa på allt som har med fyrklöver att göra. Så in i mjälten förbenat dåligt att bli sjuk utomlands. Vetskapen att jag så hemskt sällan ens blir det här hemma river i mig.

Skrev nyss ett hemskt långt osammanhängande inlägg om hur jobbigt det är att komma hem till en ostädad lägenhet och en fulltecknad tvättlista. Stoppade upp i skrivandet, läste igenom och kände mig sorglig. Övervägde det hela och bestämde mig för att inte publicera. Orkar inte sprida skit och onda tankar helt i onödan. Speciellt inte när en liten pipig röst inom mig ständigt påmminer om att det helt och hållet är mitt eget fel att det ser ut som det gör.

Vet inte heller vad som är värst - att istället för att ta fram dammsugare och mopp skriva en halv novell om hur jobbigt det är att jag inte gjorde det innan den korta resan. Eller att istället för att ta fram det nu skriva något helt annat onödigt. Nej, det här skjuter vi på. Skrivandet, städandet och ömketänkandet. Tills imorgon, till helgen eller runt Påsk någon gång.

Hemma och välbehållen från ett vårigt Frankrike. Det kommer ett fint, fantastiskt och extra ordinärt inlägg om min och Angelicas dagar i Paris. Lusten för att skriva något super-duper seriöst infinner sig inte det minsta för tillfället, det finns så himla mycket viktigt att ta tag i först. Sånt där som bara måste göras när resväskan väl står hemma i hallen; som att köpa lösviktsgodis från HEMMAKVÄLL, grundligt gå igenom mail och facebook fyra dagar tillbaka, läsa ikapp lite bloggar, vinka till dammråttorna och sträcka på benen på den plats jag tycker mest om i hela världen.

Med andra ord - håll ut.

Utdelning av välförtjänta nackskott är på sin plats. Har under de senaste dagarna haft med riktiga praktsvin att göra.

- Man runt trettioårsåldern, Lobby Nightclub/Matkällan Sandviken, natten till söndag. Kamoflaguebyxor i färgerna vit och grå, flint samt getskägg får för sig att kalla vanliga snygga killar för bögjävlar och sedan slå på dessa. Helt omotiverat. *PANG!*

- Äldre dam smyger sig (läs hoppar med våld) på mig i den värsta stressen till bussen på Sandviken Resecentrum, försöker med hemskt sliskig röst pracka på mig "reseläsning" i form av någon flippad religiös riktning. Alltså inte Svenska Kyrkan utan något helt annat mysko som anser homosexuella, mörkhyade samt kvinnor som blivit gravida innan giftemål vara något som borde utrotas. När jag tackar nej till de små foldrarna blir denne ursinnig och förbannar mig. *PANG!*

- Fattiga äckel som inte har råd med egna skor på gymmet. Mina skor står på ny plats (eller slängda efter golvet) vid varje besök på gymmet. Skorna stannar här efter hemma och dessa skotjuvar har precis skaffat sig nya luftintag ovanför axlarna. *PANG!* *PANG!* och *PANG!*

Kan nog vara det sämsta sömnpiller någonsin. Imorgon är det öppning av den vacrka butiken Scorett Valbo som gäller. Sportlov och kunder som fortfarande har pengar, det gäller att vara pigg och fokuserad. Följande kommer få mig att vara raka motsatsen:

- Grymt trött kropp från ett hårt pass på gymmet. Otränad som jag är så kommer jag säkerligen känna av och i sin tur gnälla lite extra över det hela. Sen finns förstås risken att alla mina kunder önskar tunga skor från de högsta hyllplanen.

- Brand i grannlägenheten som fick hela huset på fötter och nerver i gungning. I alla fall mina nerver. Brandmännen säger att det inte var någon fara, men inte heller någon förklaring till den rökfyllda lägenheten... Känns otroligt osäkert och jag vet inte om jag vågar gå till sängs!

Trötthet är ledordet. Fan.

Det enda ljusa med dagen är att Angelica kommer hem från det där förbaskade Uppsala!

Får framför mig ett förslag på att nyttja facebook i mobilen när jag loggar ut från sidan i fråga (för första gången på säkert två dygn). Tillåt mig le lite kaxigt och säga: REDAN!?. Vad tror de att jag har luren till...

Hah! Nu går jag och lägger mig och känner mig plötsligt bäst (nördigast) i världen på facebook.

Här om dagen gick ett efterlängtat ljus upp för mig! Nämligen hur jag beter mig för att föra över bilder från iPhonen till datorn. Det känns som en sån där sak man borde lära sig första gången luren pluggas ihop med datormaskinen - men icke. Känns lite vemodigt med tanke på att jag ser mig själv som en kille som inte ens behöver fråga om hjälp på Elgiganten. Vad gäller denna nyupptäckta kunskap så kommer den att resultera i fler bilder och annan media i bloggen. Skulle gärna vilja säga att bilder leder till mindre text för alla trötta ögon, men inte här. Fel blogg. Fel person. Här printas alldeles för långa formuleringar om allt och ingenting (mest av det sistnämda). För de som är riktigt intressanta så ska jag helt ärligt börja skriva på en bok. På riktigt, en jävla bok!

Dagen har bestått av mycket slit i butiken och många nöjda Scorett-kunder. Butiken ser lite halvt upp och ner ut för tillfället men är det REA så är det. Eller rättare sagt; är det en förbannat bra TOTAL OMBYGGNADS REA så är det.

 

 

Bränd falukorv och fullkornsmakaroner. Inget dera någon superhit, men i dessa tider är mitt motto: "jag äter för överlevnad, inte för att det är gott". Lite ketchup, senap, rostad lök och gurkmajonäs på det här så känns livet (läs maten) plötsligt lite ljusare!

 

 

- Det ska under inga omständigheter missas några fler pass på gymmet.

- Matlåda eller fryst färdigmat till jobbet.

- Städa mera.

- Spara mera (eller spendera mindre).

- Planera inköp (handla smart - gäller allt).

- I Paris ska det vara vår.

- Mer ordning på papper (gäller främst räkningar).


Idag har jag dragit två svettiga timmar på gymmet med Alex. Ryggen fick svettas lite extra och det kommer antagligen kännas rätt bra imorgon! Beach 2010 here we come!

Grattis än en gång maestro Sammalisto! Hoppas din dag var fin, kärleksmumsen smakade och att ditt första besök på livets hus var rogivande. Kram på dig käre vän!

Snygga pics till din ära!

 

 

Imorse så tidigt som klockan åtta samlades vi hela styrkan på Scorett för att prata allvar. En fullsatt butik av proffsiga säljare pratade ivrigt över en kopp kaffe, godis från COOP och nedklottrade kalendrar. Som det såg ut ikväll så spikade vi semestern för sommar tjugohundratio. Till skillnad mot föregående sommar, som inte ens bestod av en veckas (utspridda) dagars ledighet, så kommer denna att prydas med tre sköna veckor semester. Om, och bara om vi håller oss till vad vi sagt och cheferna på huvudkontoret godkänner sommarschemat så ser det ut som att jag kommer att kunna göra allt jag tänkt hinna med. Det vill säga roliga Peace & Love, tripp till Gotland och en vecka ledighet i ett förhoppningsvis soligt Sandviken. Just nu känns det hela grymt ljust. Håller tummarna så att knogarna vitnar för att schemat går igenom. Mötet avslutads klockan vid öppning klockan tio. Jag kom inte därifrån förens halv ett. Hann lagomt hem för att dricka kaffe med födelsedagsbarnet Sammalisto för att sedan ge mig av igen tillbaka till butiken. Slog följe med en kollega och vips var vi påväg till chefen för god mat och härligt prat. Långt men bra möte! Lång men bra dag!

Varenda kotte jag pratar med säger att de hjälpt till hemma och skottat av taket. Det är något jag aldrig har hört talas om att man gör. Är det något som alltid måste göras vid vintertid eller bara just nu eftersom snön faller i extra stora mängder? Med risken att låta lite sliskig så måste sägas att detta aldrig var något som behövde göras i Stockholm, så vitt jag vet. Hade då i för sig lika dålig koll på läget som jag har nu. Hur som helst, vad gäller snö så får det vara nog. Jag ger vädret ett par veckor till, sen vill jag ha barmark och sol. Isande flingor faller inte ens längre, de blåser i sidled, underifrån och uppifrån med en kraft som får både cigg och livslust att slockna.

Imorse var det personalmöte del ett. Nu om en timme är det del två - middag hemma hos chefen! Ett gäng öl får hänga med som sällskap.

Idag har jag inte gjort ett skvatt. Tackat nej till träning och fotbollskik. Frågan är vad det är frågan om. Varför tacka nej till saker och ting som jag så gärna vill hinna med då tiden inte finns... hemskt onödigt. Ungefär lika onödigt som att sitta uppe såhär pass länge då klockan ringer halv sju. Imorgon står personalmöte, passfix och byxjakt på schemat - ser fram emot alltihop faktiskt.

Vad gäller bristen på text, bilder och fantastisk musik i den här bloggen har det mest med att göra att jag ännu inte har förstått hur jag beter mig för att lägga över bilder från iPhonen till datorn ännu. För den delen inte heller begripit hur jag bloggar från luren. Min kärlek för den faschinerande prylen må vara lika varm och stark som solen men ibland är den bra jävlig.

Jag har gått och blivit ordentligt blödig. Kanske är det all snö och tö, kanske är de där extra nollorna på mitt konto som fattas. Vad vet jag. Alldeles för vänlig, kärlek för småkakor och ett snällt lent stubb - det är mig upp i armhålorna nuförtiden. Tidigare idag var gråten inte långt borta, med våta ögon och darrig stämma tittade jag på senaste avsnittet av One Tree Hill. Förbaskat bra var det, det är det alltid. Konstigt nog är det alltid lika extra bra när det är sorligt, därav en nära brist till hulkningar.
Jag ser mig själv som en upptagen ung man i sina bästa år. Egentligen inte så pass upptagen som jag gärna säger mig vara. Jobbet är på papper knappt halvtid och dagarna som skoförsäljare må vara många men inte allt för långa. Det finns minst sagt tid för andra aktiviteter, det gäller att ta sig tid. Trots kort på bordet så håller jag mig till osanning. Jag är numera så upptagen med att förbättra människors liv genom att pryda deras fötter eller att kramas med Angelica att jag inte har tid att med så mycket annat (fast jag egenligen borde ha/ta). Det hela leder till att jag inte tillbringar varken en kopp kaffe, en cigg eller ett par ord över telefon med ansikten jag tycker så hemskt mycket om. Som i sin tur leder till att jag bara vill alla väl. Jag vill helt plötsligt alla jag känner väl. Det vill vi väl alla, men jag är så snäll på äldre dagar att jag inte kan låta bli att skriva, säga eller tänka "ta hand om dig", "hälsa hem" eller "vad du var fin idag". I veckan kommer husets vaktmästare hit för att laga min dusch, jag vet inte om jag vågar vara närvarande. Kanske kramar om honom när han kommer och när han går och ber honom gå försiktigt i trappan. Det vore rätt skumt och framför allt en onödig risk. Det hela skulle vara mysigt men samtidigt en lek med risken att min dusch aldrig kommer bli lagad igen.