En otrogen målare


Det finns en första gång för allt. Många av dessa första gången-tillfällen minns jag mer än andra. Vissa vill jag inte minnas. Andra vill jag bara komma tillbaka till, avnjuta ännu en gång till, på det där alldeles pirriga sättet. Många ångrar jag.
Idag ångrar jag ett, samtidigt som ett skedde alldeles för sent i mitt liv för mitt eget bästa.

Idag köpte jag för första gången färg till mig själv. Färg för att måla med. Såklart. Var in på en riktig färgbutik, pratade med en riktig färgbutiksexpedit samt fick bläddra och fundera igenom en riktig färkarta. Kartan visade hela butikens olika gråa nyanser. Vissa av dem var underbart fina, vilket jag inte trodde om färgen grå. Många av kulörerna var mycket dyra, andra alldeles för billiga och tråkiga. Kort och gott; så är färgen grå underskattad. Vill även ge en stor eloge för butiken Nordsjös personal, de var till mycket god vikt och framför allt så lyckades de med vad vi alla säljare strävar efter, att få kunden (jag) att känna sig viktig. Jag kände mig som kungen för en kvart, det var kittlande på ett bra sätt. Men ack så blir jag inte en målare för att jag har köpt dyr färg och dyra penslar - nej. Vilket jag även märkt efter ha tagit mig alldeles för lång tid till att bara spackla skarvar och skruvhål. Inte heller blir jag en målare av att använda ett lakan som skydd för närstående möbler. Inte närmare målare för att jag samtidigt rotar i kylskåpet efter sötsaker. Bara när min köksvägg är helt grå, bara då kan jag kalla mig en målare.



Idag gjorde jag något smutsigt. Det känns över hela kroppen. Det är som sand mellan tårna fast nu sand över hela kroppen. Bakom öron, under ögonlock, mellan skinkor och i armhålor. Det irreterar och knastar. Som om det inte var nog med otrohetens sand så blir blodet i mina årdror svart som skam. Jag trodde aldrig dagen skulle komma då jag låg med en annan möbelbutik. Inte ens ursäkten att jag var påverkad av någonting eller blind fungerar i det här läget. Jag är körd och jag tror alla mina möbler från IKEA kommer brinna när jag sätter upp den första av tre vägghyllor i över köksbordet. Ni förstår vartifrån hyllorna kommer om jag säger att det står svartvita påsar i hallen, bokstaverade med M, I och O.   


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0