Jag är John

Väldigt få gånger har jag varit in på en polisstation, alla gångerna minns jag att jag varit nervös och smått rädd. Rädd är egentligen fel ord, kan ju knappt sitta i en säkrare byggnad. Sist, om vi inte räknar med när jag förnyade mitt pass för något år sedan, så var jag så liten att jag dinglade med benen på stationens stela bänk. Då var jag rädd för det mesta.
Nyss surfade jag in på polisens hemsida för att rota fram en blankett  som behövs på jobbet. Nämligen blanketten "utdrag ur belastningsregistret (§9)". Så att Scorett kan få ett utdrag på mina krimenella handlingar, so far. Vilka inte är många, om de ens är några alls. Hur som helst, så var det kusligt likt att bara besöka deras hemsida som att i själva verket vara på stationen. Mitt rum blev plötsligt stelt, vitmålat och framför mig hade jag inte längre en dator, utan en stor inglasad disk. Jag håller en kölapp i handen istället för mus och jag väntar ivrigt på min tur. Fast i själva verket är det bara mitt internet som går sakta.