Jag är John

Jag är livrädd. På riktigt. Rädd och skygg. Blanda de känslorna med en tragisk ytlighet. Tre anledningar till att mitt skägg är alldeles för mycket för både min ålder och personlighet. Jag skäms. Nu är vi helt plötsligt uppe i fyra känslor. Fyra starka sådana om mitt ansiktshår. Det hela är en enda röra och steget till att greppa rakapparaten är så långt borta att det nästan försvunnit. Samtidigt som jag föraktar själva skägget och min slöhet så älskar jag det. Vantrivs utan, det är hemskt, så himla onödigt. Bara någon dum sak jag fått för mig. Får för mig att jag får ett för smalt ansikte, ser för ung och tanig ut utan. Hur larvigt som helst. Skägget är mitt skydd, min sköld. Utan det är jag rädd. Med det så är jag skygg. Med det så skäms jag. Kan dock tycka att mina fåniga påhitt om smala ansikten och min ytlighet borde skrämma mig mera.