Julstress
Det skulle vara så himla fint att kasta in en julig trudelutt här, men jag lyssnar till "julen är här" hela dagarna och spyr snart på Tommy Körberg.
Jag är en stressad människa. Oftast. Det är alltid ett himla skyndande iväg till en massa saker. Nästan alltid är det jobb som står på schemat. En dag av jobb på Scorett, eller på Sandegårds för den delen, består nästan bara av stress. Snabb dusch med för lite skrubb och för få lugna strålar, för liten frukost eller ingen alls och nästan alltid så blir det att borsta tänder och hårfix får ske på jobbet. Sen för att inte tala om så äter jag nästan alltid på stående fot, med en kund i höger öra och en leverans av varor i vänster. Dock är det ju lite lugnare på den sistnämnda arbetsplatsten, men det är ju helt pårgrund av läget. Inte bara läget så är det helt olika typer av butiker. Även om vi säkert har tiodubbelt så många kunder på Scorett en dag som på Sandegårds så är det inte lugna gatan i den fina lilla klädbutiken - tvärtom. Framför allt så kommer det vara stressigt, nästan som i Valbo under en helg nu på Sandegårds på tisdag. Vi ska tydligen vara fyra personer hela dagen. Jag är livrädd för att tempot och stressen kommer att trappas upp något enormt mot mina tidigare pass där. Skulle vilja säga att jag tycker det är roligt med mycket folk, men eftersom vi ska vara så många i personalen så måste det vara något STORT på gång. Så jag förblir rädd och inte det minsta road. Det enda jag glädjs åt är att jag får bära kavaj och putsa skorna lite extra. Det är roligt, i alla fall ibland.
Mina nära och kära, vänner och ovänner, samt alla kunder jag möter är så oherhört stressade över julhandeln. Det ska slås in paket hit och dit och paniken över att råka tappa bort en av alla de önskelistor alla mammor bär med sig är livsfarlig. Jag känner inte av någon stress alls just nu. Det är konstigt och fel, helt fel med tanke på att det egentligen är jävligt stressigt nu. Har inte köpt en enda julklapp ännu. Det är inget jag är stolt över, men det är nämligen så att kulorna inte ramlar in förens på onsdag. Så onsdag blir min shoppingdag. Det är då jag hittar alla de här halvdanna presenterna valda i stress och helt utan tanke. En för liten skjorta åt bror, bara en vänstersko till mor och en kinesisk ordbok åt min far som är i Japan. Ungefär så kommer mina klappar att bli - tur att det är tanken som räknas!
Jag är en stressad människa. Oftast. Det är alltid ett himla skyndande iväg till en massa saker. Nästan alltid är det jobb som står på schemat. En dag av jobb på Scorett, eller på Sandegårds för den delen, består nästan bara av stress. Snabb dusch med för lite skrubb och för få lugna strålar, för liten frukost eller ingen alls och nästan alltid så blir det att borsta tänder och hårfix får ske på jobbet. Sen för att inte tala om så äter jag nästan alltid på stående fot, med en kund i höger öra och en leverans av varor i vänster. Dock är det ju lite lugnare på den sistnämnda arbetsplatsten, men det är ju helt pårgrund av läget. Inte bara läget så är det helt olika typer av butiker. Även om vi säkert har tiodubbelt så många kunder på Scorett en dag som på Sandegårds så är det inte lugna gatan i den fina lilla klädbutiken - tvärtom. Framför allt så kommer det vara stressigt, nästan som i Valbo under en helg nu på Sandegårds på tisdag. Vi ska tydligen vara fyra personer hela dagen. Jag är livrädd för att tempot och stressen kommer att trappas upp något enormt mot mina tidigare pass där. Skulle vilja säga att jag tycker det är roligt med mycket folk, men eftersom vi ska vara så många i personalen så måste det vara något STORT på gång. Så jag förblir rädd och inte det minsta road. Det enda jag glädjs åt är att jag får bära kavaj och putsa skorna lite extra. Det är roligt, i alla fall ibland.
Mina nära och kära, vänner och ovänner, samt alla kunder jag möter är så oherhört stressade över julhandeln. Det ska slås in paket hit och dit och paniken över att råka tappa bort en av alla de önskelistor alla mammor bär med sig är livsfarlig. Jag känner inte av någon stress alls just nu. Det är konstigt och fel, helt fel med tanke på att det egentligen är jävligt stressigt nu. Har inte köpt en enda julklapp ännu. Det är inget jag är stolt över, men det är nämligen så att kulorna inte ramlar in förens på onsdag. Så onsdag blir min shoppingdag. Det är då jag hittar alla de här halvdanna presenterna valda i stress och helt utan tanke. En för liten skjorta åt bror, bara en vänstersko till mor och en kinesisk ordbok åt min far som är i Japan. Ungefär så kommer mina klappar att bli - tur att det är tanken som räknas!
Kommentarer
Trackback
