Jag är John

I smyg letar jag mig tillbaka. Letar med ivriga händer efter en penna som jag för knappt en vecka sen bröt itu. Flisor och korn av blyerts i korgen under mitt skrivbord. De ligger tillsammans med ett iturivet vykort och en till största del krossad rosa nyckelring - okej, inte riktigt så dramatiskt. Inte alls. Inte nu, men för inte så många dagar sen var dramatiken på sin plats. Nog om det.
Jag letar mig tillbaka till det jag gillar mest; att skriva oväsentligt nonsens rad efter rad. Det är något jag skulle kunna göra på heltid. Lägga sko, möbel och kläd-karriären helt åt sidan och bara knappa på dessa tangenter. Trots omständigheterna så känner jag mig inte lika mörk som tidigare. När jag smugit klart ska jag ta mig i kragen och skriva mer roligt och intressant. Inte längre missbruka denna plats, som jag så vackert sa i mitt "sista" inlägg. För det finns så mycket humor i allt vad mina ögon letar igenom och stöter på. Dock har jag en förkärlek för mörka rader, precis som för mörka toner så vi får se hur det hela urartar sig. 

Nu ska jag tassa vidare.