Jag är John

Ibland håller det inte. Jag har mer än ett jobb numera... det känns. Hela dagarna så är jag trevlig, fjäskig och ständigt leende. Det tär rätt bra. Det tär ordentligt, inte bara på smilgroparna utan på kropp, själv, sinne och hjärta. Jag klagar inte. Jag är oherhört stolt över mig själv för att mina fötter står där där de står idag. Men ibland håller det inte, som ikväll så vill jag bara bara slänga väckarklockan i väggen och aldrig mer gå upp och stega iväg till ett arbete som jag egentligen inte alls har något emot. Det är skrämmande hur jag kan vända i humöret så fort. Jag blir rädd för mig själv och varnar härmed allmänheten.
Förutom jobbet så är det mycket annat som känns. Jag har en god vän som tror sig vara känslokall och hårdhudad, jag vet att denne inte är det egentligen, ändå vill jag vara som honom - i tider som dessa.