Jag är John

Tre. Inte tre som i det billiga telefonföretaget med dålig täckning utan tre som i tre värnpliktiga i mitt vardagsrum (plus jag själv). Känslan av att vara utanför har sällan varit så stark, dock samtidigt trevlig. Som näst intill ensamt alkoholpåverkad så trivdes jag likt en katt i mattes knä. Jag fick chansen att ställa frågor som "får ni skjuta mycket?",  "har du åkt pansarvagn?" ... och vidare. Frågor som inför dessa människor uppfattas som helt idiotiska - men för mig fruktansvärt intressanta. Jag sitter här och spinner. Se mig som en bondkatt, inte som en sån där ful perser. De är inte fina alls. Alla ser förjävliga ut, alla förutom en. Det fanns en perser i hela stora världen som var vacker och han gick under namnet Svarten (R.I.P). Men nog om katter och mig själv. Det är mer än hög tid att gå in och mysa med mina värnpliktiga. Det är hög tid att tvinga dessa att följa med till billiga Steel Town - haket som vi alla har råd med helgen innan löning.

Tack för mig. *purr*purr*