Håkan, för i helvete!
Ursäkta det ovårdade språket. Jag har suttigt så otroligt länge och letat efter något att lyssna på. Varken via Youtube eller "Spotten" Spotify hittar jag något. Ibland är det så. Vet inte om jag vill skylla på att utbudet är för stort eller att min fantasi är för avtrubbad i och med gårdagen. Helst skyller jag på båda.
Men plötsligt händer det, likt i en reklam för triss, finner man ett guldkorn; Håkan Hellström! En av mina första riktiga idoler, en artist och förebild jag hyser en otrolig respekt för. Helt fantastiskt att det går att bara spela igenom de alldeles för långa spellistorna i Spotten utan att stöta på en dålig låt.
Det slår mig att det var alldeles för längesen mina öron lyssnade till Håkans röst. Jag upptäcker vilket band jag har till denna man och att det finns ett behov i mig att få höra låtar som "Tro och tvivel", "Här kommer lyckan för hundar som oss"...
Håkan, för i helvete! Vart har han varit den senaste tiden? Det är hemskt dåligt av oss båda att vi inte hör av varandra. Det är ju jag och Håkan. Vilka annars. Det är ingen ursäkt att vi båda har mycket för oss. Inte heller att vi båda säkert är hemskt korkade, ibland. Jag har saknat Håkan. Jag saknar honom fortfarande. Undrar hur mycket jag ska behöva låta honom spela för mig för att han ska lämna micken på mitt skrivbord. Låta den ligga. Inte ta den med sig och aldrig sjunga igen. Inte be mig behöva välja mellan honom och något annat halvtaskigt svenne-band. Om det ändå vore så lätt att säga det direkt till honom. Håkan, för i helvete!
För i helvete!
Men plötsligt händer det, likt i en reklam för triss, finner man ett guldkorn; Håkan Hellström! En av mina första riktiga idoler, en artist och förebild jag hyser en otrolig respekt för. Helt fantastiskt att det går att bara spela igenom de alldeles för långa spellistorna i Spotten utan att stöta på en dålig låt.
Det slår mig att det var alldeles för längesen mina öron lyssnade till Håkans röst. Jag upptäcker vilket band jag har till denna man och att det finns ett behov i mig att få höra låtar som "Tro och tvivel", "Här kommer lyckan för hundar som oss"...
Håkan, för i helvete! Vart har han varit den senaste tiden? Det är hemskt dåligt av oss båda att vi inte hör av varandra. Det är ju jag och Håkan. Vilka annars. Det är ingen ursäkt att vi båda har mycket för oss. Inte heller att vi båda säkert är hemskt korkade, ibland. Jag har saknat Håkan. Jag saknar honom fortfarande. Undrar hur mycket jag ska behöva låta honom spela för mig för att han ska lämna micken på mitt skrivbord. Låta den ligga. Inte ta den med sig och aldrig sjunga igen. Inte be mig behöva välja mellan honom och något annat halvtaskigt svenne-band. Om det ändå vore så lätt att säga det direkt till honom. Håkan, för i helvete!
För i helvete!
Kommentarer
Trackback
