Odågan i mig


Smyger sig fram sakta men säkert. Diskhögarna växer. Dammråttorna skrämmer grannens hund. För att inte tala om hur grinig jag är. På allt. Kunder, kollegor, vänner, ovänner, nära och kära. Framför allt på mig själv. Utan egentligen någon som helst anledning till mitt morrande och frustande. Är ganska säker på att det hela har att göra med att jag sover för lite och för dåligt. Samt att en droppande näsa och en öm hals plågar mig lite sådär försiktigt.

Det här funkar inte. Som sagt i tidigare inlägg - skärpning. Nu blir det två kokta ägg och ett glas proviva-juice (smak: gul kiwi och mango)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0