Jag är John

Inatt kommer Sandviken att brinna. Dess tomma gator och mörka butiker kommer att stå i lågor. Allt detta pågrund av en vimsig, trött och halvkorkad ung man i sina bästa år. Bra jobbat! Jag vet vad han heter. Börjar på J-o slutar på h-n och efternamnet är ett av de vanligaste i landet.

Påväg hem från Ica Maxi hittar jag i rockens inneficka cigg-paketet sen helgen. De berömda party-ciggen. Där i fanns det ett par dödspinnar kvar. De skrek på mig. Som de skrek. För att inte väcka staden så valde jag att röka en av dem. Jag vet, det är inte fest idag. Men jag ser det som att jag hyser respekt för staden jag bor i. Efter för många hastiga bloss så väljer jag, av något outgrundlig anledning att slänga denna i en gatubrunn jag trippar förbi. Precis när dödspinnen lämnat mina fingrar tänker jag direkt; tänk om det är alldeles torrt i brunnen? Tänk om det är full av löv och annat brinn-vänligt? I mitt huvud spelas scenariot att denna brunn tar eld, sakta. Pyser en stund sen tar det eld utav bara helvete... Brunnen som mycket troligt är sammankopplad med hela centrums brunnar brinner. Elden sprider sig likt det vatten som borde vara i dessa system. Elden tar sig upp till ytan, tar tag i en pensionärs snorpapper, pappret rör på sig, vidare till alla kvitton och annat skräp längt butikernas fönster. Till slut brinner hela staden. Jag har därmet brännt upp mitt hem, mitt älskade Sandegårds och en stadspark som är väldigt vacker när solen skiner.

Bra jobbat. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt.