Gamla takter ger tandavtryck
Det är lite lusigt att en del takter från de tidiga åren av mitt liv fortfarande biter sig fast, så pass att jag får djupa tandavtryck längst hela kroppen. Som att varje kväll känna suget av en nattmacka och mjölk. Helst Skogaholms sockriga limpa med bredbar pastej, till det ett stort glas kall mjölk - riktigt fint! Detta sitter i från alla de miljoner gånger jag och Sebastian Mattsson umgåtts som knattar. Eller rättare sagt; efter allt gånger vi lekt. För i tiden lekte barn med varandra, idag umgås vi via facebook och över alkohol... det var bättre förr, helt enkelt. Varje natt åt vi nattmacka, ståendes i kalsonger i ett mörkt kök viskandes. Jag ville alltid ha oboy men var för artig för att fråga, då min käre vän inte drack denna dryck för ofta på grund av sin diabetes. Sebbe kände (känner) mig allt för väl, så han ställde helt enkelt fram chockladdrycken åt mig.
Idag ses vi alldeles för sällan, avståndet mellan Gävle - Stockholm är för långt för hastiga visiter, arbete sätter käppar i hjulen för spontana helg-besök. Det är hög tid att vi snart ses över en nattmacka.
Ikväll var mitt brödförråd slut, så jag prövade mig på en ny variant - nattgröt. Tråkigt nog lyser mjölken upp min kyl med sin frånvaro, så nu står den fibriga gröten på bänken och bara ser jävligt äcklig ut... oerhört dålig kombo att inte kombinera med mjölk. Ett besök till affären imorgon kommer att resultera i följande - adjö nya varianter och hej gamla takter.
Kommentarer
Trackback
