Jag är John

11-15 mars, Paris

Den stora utnämningen av vilken stad i framtiden jag kommer att kalla "min stad" är ännu inte avgjord. Långt ifrån. Än så länge är auditionturné, jury och final bara i startgroparna. Allt med tanke på att jag ännu är alldeles för ung för att avgöra något så stort. Kan idag inte ens säga att Sandviken är min stad. Här finns fortfarande platser, personer och saker att uppleva. Det händer, hör och häpna, säkert en gång i veckan att jag ser en frisörsalong, gata eller lekpark som jag aldrig tidigare sett. Vi pratar då alltså om en plats knappast värd att kallas för stad - så ung är jag.
Min farmor har vid flera tillfällen sagt att Paris var min farfars stad. Visserligen mest för spriten och konsten, enligt henne. But still, hans stad. Själv har jag besökt staden två gånger. Det är såklart hundra besök för några. Båda gånger har jag fått smaka av det typiska turistandet. Inte mig emot. Inte alls, men besök i framtiden hoppas jag bara inte blir längre utan även djupare. En riktigt djupdykning i mat, vin och människor... språket är förstås första käppen i hjulet. Efter det kommer förstås tid och ekonomi, men fy och skam på den som ger sig. En dag kanske jag får möjligheten att välja Paris som min stad, eller i alla fall till en kandidat. En plats av goda och onda minnen. Enorma samlingar av pålurade Eiffel Torn i miniatyr och snustorra vinkorkar.