Jag är John

Idag var sista dagen på jobbet. Det känns vemodigt och förbaskat underligt. Har i nästan två år tänkt på skor dygnet runt. Funderat på hur jag borde lägga om orden för att få iväg de svårsålda men fantastiskt fina mocka-skorna i grön kulör. Hur slipstenen ska dras bättre för att få mina kunder att förstå att sulor är det mest underskattade inom skobranschen. Ljuva drömmar om livsfarliga skyhöga klackar och kängor som står emot höstens rusk. Kommer allt detta nu bara försvinna? Precis som allt det goda vinet en lördagskväll... Det handlar om att ställa om. Gråta lite över att jag lämnar något fantastiskt bakom mig och går vidare till något nytt spännande.